Överkänslighetsreaktion

Kurs: Basvetenskap 5 Moment 1

Vad är det?

• Ett immunsvar som skadar värden mer än det skyddar — antingen mot ett harmlöst yttre antigen (allergi) eller mot kroppens eget (autoimmunitet).
• Klassificeras enligt Coombs och Gell i fyra typer utifrån vilken immunmekanism som gör skadan. Typ I–III är antikroppsmedierade, typ IV är T-cellsmedierad.
• Nyckeln till att förstå indelningen: typ = mekanism, inte klinisk bild. Samma organ kan drabbas av flera typer, och samma allergen kan ge olika typer hos olika individer.

Varför är det viktigt / Mekanism

Typ I — omedelbar, IgE-medierad

• Sensibilisering: allergenet driver ett Th2-svar → IL-4/IL-13 → klasswitch till IgE → IgE binder FcεRI på mastceller och basofiler. Ingen symtom vid första exponeringen.
• Reexponering: allergenet korsbinder två IgE-molekyler → mastcellsdegranulering.
  • Tidig fas (minuter): preformerade mediatorer — Histamin, tryptas, heparin → vasodilatation, ökad permeabilitet, bronkkonstriktion, klåda.
  • Sen fas (4–12 h): nybildade leukotriener och prostaglandiner samt cytokiner → eosinofil infiltration, kvarstående svullnad, bronkiell hyperreaktivitet.
• Exempel: Anafylaxi, Allergisk rinit, allergisk Astma, urtikaria, födoämnesallergi, insektsgiftallergi.
• Diagnostik: pricktest, specifikt IgE (tidigare RAST), tryptas i akutskedet vid anafylaxi.
• Behandling: adrenalin i.m. vid anafylaxi (förstahandsmedel, alltid), antihistaminer, leukotrienantagonister, steroider, omalizumab (anti-IgE), Allergen-immunterapi.

Typ II — antikroppsmedierad mot cell- eller vävnadsbundet antigen

• IgG eller IgM binder ett antigen som sitter fast på en cellyta eller i basalmembran. Tre skademekanismer:
  1. Opsonisering och fagocytos → Autoimmun hemolytisk anemi, ITP, hemolytisk transfusionsreaktion, Rh-immunisering.
  2. Komplement- och neutrofilmedierad inflammation → Goodpastures syndrom (anti-GBM, linjär IgG-infärgning), akut Reumatisk feber, Pemfigus vulgaris (anti-desmoglein).
  3. Receptorstörning utan inflammation — den mest eleganta gruppen: Myastenia gravis (blockerande anti-AChR), Graves sjukdom (stimulerande anti-TSH-receptor), Pernicious anemi (anti-intrinsic factor).
• Nyckelbegrepp: skadan är lokaliserad till där antigenet sitter.

Typ III — immunkomplexmedierad

• Antikropp binder löst antigen i cirkulationen → immunkomplex → deponeras där filtration sker och flödet skapar turbulens: glomeruli, leder, hud, små kärl.
• Komplexen aktiverar komplement → C3a/C5a → neutrofilrekrytering → frisättning av proteaser och ROS → kärlskada. Typiskt fynd är låga C3/C4 (komplementkonsumtion) och “granulär” nedslagsbild på immunfluorescens.
• Exempel: SLE, Poststreptokockglomerulonefrit, serumsjuka, Arthus-reaktion, Kryoglobulinemi (ofta Hepatit C-associerad), Polyarteritis nodosa.
• Nyckelbegrepp: skadan uppstår där komplexen fastnar, inte där antigenet finns.

Typ IV — cellmedierad, fördröjd (T-celler, ingen antikropp)

• Tar 24–72 timmar eftersom T-celler måste rekryteras och aktiveras — därav “delayed”.
• Undertyper: IVa Th1/makrofag (granulombildning, tuberkulintest), IVb Th2/eosinofil (kronisk astma, DRESS), IVc cytotoxisk CD8+ (Stevens-Johnsons syndrom, toxisk epidermal nekrolys, kontaktdermatit), IVd Th17/neutrofil (akut generaliserad exantematös pustulos).
• Exempel: tuberkulintest, kontaktallergi mot nickel och latex, Celiaki, Typ 1-diabetes, Multipel skleros, akut cellulär avstötning, många läkemedelsexantem.
• Diagnostik: epikutantest (lapptest), lymfocyttransformationstest.

Klinisk relevans & Diagnostik

• Läkemedelsöverkänslighet finns i alla fyra typerna, och skiljandet är kliniskt avgörande: penicillinanafylaxi (typ I) betyder livslång strikt undvikande av betalaktamer efter utredning, medan ett sent makulopapulöst exantem (typ IV) ofta tillåter fortsatt användning av andra betalaktamer. Detta är en av de vanligaste feletiketterna i journalen — “penicillinallergi” som i verkligheten var ett virusexantem.
• Pseudoallergi (icke-immunologisk): NSAID-utlöst astma/urtikaria (COX-1-hämning → leukotrienskift, inte IgE), vankomycins “red man syndrome” (direkt mastcellsdegranulering), radiologiskt kontrastmedel, opioider. Klinisk bild kan likna typ I, men det finns inget IgE, inget krav på tidigare sensibilisering, och reaktionen är ofta dosberoende.
• Typ V används ibland som en egen kategori för stimulerande receptorantikroppar (Graves), men klassiskt räknas den in i typ II.

Klinisk pärla

Skillnaden mellan typ II och typ III är var antigenet sitter, inte vilken antikropp det är. Bundet antigen → typ II → skada lokalt och ofta linjär infärgning (Goodpasture). Löst antigen → typ III → cirkulerande komplex som fastnar i filter → skada i njure, leder och hud samtidigt, granulär infärgning och låga komplementnivåer. Att en patient har Nefrit + artrit + hudutslag + lågt C3 samtidigt är i sig ett starkt argument för en typ III-sjukdom.

Tenta-fokus

Mnemonik ACID: Allergic (I), Cytotoxic/antibody (II), Immune complex (III), Delayed (IV). Tidsförloppet är det snabbaste sättet att sortera: minuter = I, timmar till dagar = II/III, 1–3 dygn = IV. Graves är typ II med stimulerande antikropp — undantaget som brukar frågas. NSAID-utlöst astma är inte typ I.

Kopplingar

Relaterat: Allergi, Anafylaxi, Antikropp, Mastcell, Komplementsystemet, Autoimmunitet, Th2, NSAID, Glukokortikoider, Granulom