HLA-B27
Kurs: Basvetenskap 5 Moment 1
Vad är det?
- En MHC klass I-allel (humant leukocytantigen B, allelgrupp 27) med den starkaste kända kopplingen mellan en HLA-typ och en reumatisk sjukdomsgrupp — spondylartriterna.
- Prevalens i befolkningen: ca 8–10 % i Nordeuropa (högre i Skandinavien, upp mot 15 % i norra Sverige), mycket låg i Afrika och Japan.
Sjukdomsassociationer
| Sjukdom | Andel B27-positiva |
|---|---|
| Ankyloserande spondylit | 85–95 % |
| Reaktiv artrit | 60–80 % |
| Akut anterior Uveit | 50 % |
| Psoriasisartrit med axialt engagemang | 40–50 % |
| Artrit vid IBD | 30 % |
- Relativ risk för ankyloserande spondylit hos B27-positiv: ca 20–40 gånger.
Tenta-fokus
Trots den mycket starka associationen utvecklar bara cirka 5 % av B27-positiva ankyloserande spondylit. Testet har därför högt negativt prediktivt värde men lågt positivt — det duger inte som screening och ska bara användas när den kliniska misstanken redan är rimlig. Detta är standardexemplet i kursen på att relativ risk och prediktivt värde är två olika saker, och att en imponerande oddskvot inte gör ett test användbart i en lågprevalent population.
Mekanistiska hypoteser
- Artritogent peptidhypotesen — B27 presenterar en bakteriell peptid som liknar en självpeptid i entesen (Molekylär mimikry).
- Felveckningshypotesen — B27 veckas långsamt och ansamlas i endoplasmatiska retiklet → ER-stress och unfolded protein response → ökad IL-23-produktion.
- Tunga kedjans homodimerer — B27 kan bilda β2-mikroglobulinfria homodimerer på cellytan som känns igen av KIR3DL2 på Th17-celler och främjar deras överlevnad.
- Påverkan på tarmmikrobiotan — B27-transgena råttor utvecklar sjukdom endast i icke-steril miljö.
Klinisk pärla
Att B27-transgena råttor förblir friska under germfria förhållanden men insjuknar när de koloniseras är det mest övertygande enskilda beviset för att spondylartrit uppstår i mötet mellan genetik och mikrobiota. Det knyter ihop den mikroskopiska tarminflammationen (finns hos upp till 60 % av AS-patienterna), IBD-associationen och reaktiv artrit efter Yersinia, Salmonella, Shigella, Campylobacter och Klamydia till en sammanhållen sjukdomsmodell.
Klinisk användning
- Indicerat: vid inflammatorisk ryggsmärta hos yngre där MR och slätröntgen är negativa eller osäkra — B27-positivitet väger då tungt i ASAS-kriterierna.
- Ej indicerat: som allmän screening, vid ospecifik ryggvärk, eller som “reumaprov” i primärvården.
- Vid akut unilateral anterior uveit av oklar genes har B27 ett rimligt utredningsvärde.
Kliniskt uttryck hos B27-positiva
- Tidigare sjukdomsdebut, oftare uveit och axialt engagemang, oftare familjär förekomst.
- B27-negativa med axSpA har oftare senare debut, oftare samtidig psoriasis eller IBD.
Tenta-fokus
Sätt B27 i sitt sammanhang bland de HLA-associationer som är kliniskt handlingsstyrande: HLA-B*57:01 måste testas före Abakavir (annars livshotande överkänslighetsreaktion), HLA-B*15:02 före Karbamazepin hos personer med sydostasiatiskt ursprung (Stevens-Johnsons syndrom), HLA-DQ2/DQ8 har högt negativt prediktivt värde vid Celiaki, och HLA-B27 stöder diagnos men styr ingen behandling. Endast de två första är obligatoriska farmakogenetiska tester.
Kopplingar
Relaterat: Ankyloserande spondylit, Spondylartrit, MHC, Reaktiv artrit, Uveit, Antigenpresentation