Entamoeba dispar
Kurs: Basvetenskap 6
| Typ | Icke-patogen tarmamöba, protozo |
| Betydelse | Morfologiskt identisk med Entamoeba histolytica men orsakar ingen sjukdom |
| Frekvens | Ca 90 % av alla mikroskopiskt påvisade “E. histolytica/dispar” är i själva verket dispar |
| Diagnostik | PCR eller antigentest krävs för artdifferentiering |
| Behandling | Ingen — ska ej behandlas |
Vad är det?
- En kommensal amöba i människans kolon, beskriven som separat art av Diamond och Clark 1993, sedan man insett att många “asymtomatiska E. histolytica-bärare” i själva verket bar en annan art.
- Genetiskt skild från E. histolytica men omöjlig att skilja i ljusmikroskop: samma cyststorlek (10–15 µm), samma upp till fyra kärnor med central karyosom och samma perifera kromatin.
- Ingår i Entamoeba-komplexet tillsammans med E. histolytica och E. moshkovskii.
Skillnad mot Entamoeba histolytica
| Egenskap | E. histolytica | E. dispar |
|---|---|---|
| Patogenicitet | Invasiv, ger Amöbadysenteri och Leverabscess | Icke-invasiv kommensal |
| Erytrofagocytos | Ja, trofozoit med uppslukade erytrocyter | Nej, mycket sällan |
| Cysteinproteinaser | Höga nivåer, vävnadsnedbrytande | Kraftigt reducerad aktivitet |
| Gal/GalNAc-lektin | Adhesion plus cytolys | Adhesion utan cytolys |
| Amöbaporer | Fullt funktionella | Nedsatt funktion |
| Serologi | Antikroppar bildas vid invasiv sjukdom | Ingen serokonversion |
| Behandling | Metronidazol följt av Paromomycin | Ingen |
Patogenes — varför är dispar ofarlig?
- E. histolyticas virulens vilar på tre komponenter: Gal/GalNAc-lektin för adhesion, amöbaporer som är poreformande peptider vilka lyserar värdcellen, och cysteinproteinas CP-A5 som bryter ned mucin och extracellulärmatrix.
- E. dispar har homologa gener men uttrycker dem på mycket lägre nivå och saknar funktionellt CP-A5. Den kan kolonisera tarmlumen men aldrig penetrera mucinlagret och epitelet.
- Konsekvensen är att ingen vävnadsinvasion sker: inga flasklika ulcerationer, ingen hematogen spridning till levern.
Smittvägar
- Fekal-oral smitta via kontaminerat vatten och livsmedel. Cystan är den infektiösa formen och överlever veckor i fuktig miljö.
- Vanlig hos hemvändande resenärer från Sydasien, Afrika och Latinamerika samt hos män som har sex med män.
Diagnostik
- Mikroskopi kan inte användas för artbestämning. Svaret ska rapporteras som “E. histolytica/dispar-komplex”.
- Undantag: ses trofozoiter med fagocyterade erytrocyter talar det praktiskt taget bevisande för E. histolytica.
- Artdifferentiering görs med realtids-PCR på faeces, som är förstahandsmetod i Sverige, eller med antigen-ELISA riktad mot E. histolytica-specifikt Gal/GalNAc-lektin.
- Serologi (indirekt hemagglutination) blir positiv endast vid invasiv histolyticainfektion och är särskilt användbar vid Leverabscess.
Klinisk handläggning
- Fynd av E. dispar hos asymtomatisk person: ingen behandling och ingen smittspårning.
- Fynd av E. histolytica, även utan symtom, behandlas eftersom invasiv sjukdom kan utvecklas senare: Metronidazol 800 mg × 3 i 7–10 dagar följt av ett luminalt medel (Paromomycin) för att eradikera cystor.
- Vid kvarstående symtom trots negativ PCR bör annan orsak övervägas: Giardia, Kolit, IBS eller Inflammatorisk tarmsjukdom.
Klinisk pärla
Att behandla E. dispar är en av de vanligaste onödiga läkemedelsförskrivningarna i tropikmedicin. Kräv alltid PCR-verifiering innan metronidazol sätts in på ett mikroskopisvar.
Tenta-fokus
E. dispar är morfologiskt identisk med E. histolytica, utgör cirka 90 % av fynden och ska inte behandlas. Erytrofagocytos i trofozoiten är det enda mikroskopiska tecken som talar för äkta E. histolytica.
Kopplingar
- Entamoeba histolytica — den patogena tvillingarten
- Amöbadysenteri — sjukdomen dispar inte orsakar
- Leverabscess — invasiv komplikation vid histolytica
- Metronidazol — behandling vid histolytica
- Giardia — annan protozo i differentialdiagnostiken