Erytropoetin

Kurs: MDBI Del: 03 Klinisk Kemi Avsnitt: 04 Anemier och Leukemier, 03 Blodcellsutveckling och B-celler

Vad är det?

Hormon (förkortas EPO) som bildas i njuren och styr erytropoesen i benmärgen. Det finns även som rekombinant läkemedel och ges då till vissa patienter med anemi, framför allt anemi sekundär till njurinsufficiens.

Mekanism

• Produktionen i njurens interstitiella celler regleras av vävnadens syrgastryck: vid hypoxi eller anemi ökar utsöndringen.
• Erytropoetin verkar på erytropoesens progenitorceller och ökar deras överlevnad och proliferation, vilket ger fler erytroblaster och stigande retikulocyttal.
• Ökad erytropoetinutsöndring är en av kroppens tre kompensationsmekanismer vid anemi, tillsammans med ökad hjärtminutvolym och högerförskjutning av oxihemoglobinets dissociationskurva.
• Vid njursvikt går den erytropoetinproducerande vävnaden förlorad → brist → anemi. Vid inflammation är erytropoetinnivån dessutom relativt för låg i förhållande till anemigraden.

Klinisk relevans & Diagnostik

• P-Kreatinin ingår i basutredningen vid anemi just för att påvisa njurfunktionsnedsättning, vilken som regel leder till anemi.
• Vid EPO-behandling följs effekten bland annat med Rtc(B)-MCH (retikulocythemoglobin), eftersom järnbrist är den vanligaste orsaken till dåligt behandlingssvar. Riktområde vid järnsubstitution: >30 pg; värden <28,0 pg talar för lågt järnförråd i benmärgen.
• Anemi efter blödning kan bli lätt makrocytär genom ökat erytropoetinpåslag med retikulocytos — retikulocyterna är större än mogna erytrocyter och drar upp MCV.

Kopplingar

Relaterat: EPO, Erytropoes, Njursvikt, Anemi, Retikulocyt, Funktionell järnbrist