Beta-talassemi

Kurs: Basvetenskap 5

Vad är det?

  • Ärftlig hemoglobinopati där syntesen av β-globinkedjor är nedsatt (β⁺) eller helt utslagen (β⁰).
  • Följden är ett kvantitativt fel — för lite normalt Hemoglobin — till skillnad från Sicklecellanemi, som är ett kvalitativt fel.
  • Ger Mikrocytär anemi med hypokromi och kraftigt varierande svårighetsgrad.

Genetik

  • Orsakas av punktmutationer i HBB-genen på kromosom 11 — oftast splice-, promotor- eller nonsensmutationer (till skillnad från Alfa-talassemi, där deletioner dominerar).
  • Autosomalt recessiv nedärvning; över 200 kända mutationer.
  • Utbredd kring Medelhavet, i Mellanöstern, Sydasien och Sydostasien — heterozygoti ger visst skydd mot Malaria (balanserad polymorfism).
  • Klassifikation: talassemia minor (heterozygot, bärare), intermedia (mild homozygot/sammansatt heterozygot, transfusionsoberoende) och major (Cooleys anemi, β⁰/β⁰, transfusionsberoende).

Patofysiologi

  • Underskott på β-kedjor → överskott av fria α-kedjor som är instabila och fäller ut som inklusioner i erytroblasterna.
  • Utfällningarna skadar membranet → Ineffektiv erytropoes med apoptos av föregångarceller i Benmärgen, samt extravasal hemolys i Mjälten av de celler som når blodet.
  • Anemi + ineffektiv erytropoes → hög Erytropoetinnivå → massiv benmärgsexpansion med skelettdeformiteter (frontal bossing, “chipmunk facies”, “hair-on-end” på skallröntgen) och patologiska frakturer.
  • Extramedullär hematopoesHepatosplenomegali och paravertebrala massor.
  • Ineffektiv erytropoes undertrycker Hepcidin via erytroferron → ökad järnabsorption och järnöverskott även utan transfusion.
  • HbF (α2γ2) och HbA2 (α2δ2) ökar kompensatoriskt — därav de diagnostiska fynden.

Symtom

Diagnostik

  • Blodstatus: låg MCV och MCH, normalt eller högt erytrocytantal trots anemi — kombinationen som skiljer talassemi från järnbrist.
  • Mentzer index (MCV/erytrocyter): <13 talar för talassemi, >13 för Järnbristanemi.
  • Järnstatus normalt eller högt — ferritin, järnmättnad. Ge aldrig järn utan att ha kontrollerat detta.
  • Hemoglobinelektrofores/HPLC: förhöjt HbA2 (>3,5 %) är kardinalfyndet vid β-talassemia minor; förhöjt HbF.
  • Perifert utstryk: mikrocytos, hypokromi, målceller, basofil punktering, anisopoikilocytos, kärnförsedda erytrocyter.
  • Genetisk diagnostik och anlagsbärarscreening inför familjebildning.

Behandling

  • Talassemia major: regelbundna Erytrocyttransfusioner för att hålla Hb över ca 95 g/L, vilket också dämpar den ineffektiva erytropoesen.
  • Järnkelering obligat: Deferasirox, deferipron eller Deferoxamin — styrs av ferritin och MR-baserad mätning av lever- och hjärtjärn (T2*).
  • Splenektomi vid stort transfusionsbehov (med vaccinationer mot kapselförsedda bakterier och profylax).
  • Allogen stamcellstransplantation är kurativ, bäst resultat hos unga med syskondonator.
  • Genterapi (betibeglogen autotemcel, exagamglogen autotemcel med CRISPR-medierad HbF-induktion) är nu godkänd i EU.
  • Luspatercept förbättrar erytroid mognad och minskar transfusionsbehov.
  • Folsyra; undvik järntillskott.

Klinisk pärla

Mikrocytär anemi + normalt eller högt erytrocytantal + normalt ferritin = tänk talassemi, inte järnbrist. Att sätta in järn på en talassemibärare är verkningslöst och på sikt skadligt eftersom patienten redan har ökad järnabsorption.

Tenta-fokus

Debuten vid 3–6 månader är en klassisk fråga och förklaras av HbF→HbA-switchen; Alfa-talassemi debuterar däremot redan intrauterint (Hydrops fetalis vid Hb Barts) eftersom α-kedjor behövs även i fosterhemoglobinet. Kunna att HbA2 är förhöjt vid β-talassemia minor och att järnöverskottet uppstår både av transfusion och av hepcidinsuppression.

Kopplingar