Deferoxamin
Kurs: Basvetenskap 6
Vad är det?
- Kelatbildare som binder Järn med mycket hög affinitet — även kallad desferrioxamin.
- Ursprungligen ett sideroforliknande ämne från Streptomyces pilosus.
- Används vid Järnintoxikation och vid transfusionsbetingad järnöverbelastning.
Verkningsmekanism
- Binder fritt trevärt järn (Fe³⁺) i förhållandet 1:1 och bildar det vattenlösliga komplexet Ferrioxamin.
- Ferrioxamin utsöndras via njurarna och färgar urinen rödbrun (“vin rosé-urin”).
- Binder företrädesvis fritt och löst bundet järn — påverkar inte järn i Hemoglobin, Myoglobin eller cytokromer nämnvärt.
- Kan även chelatera Aluminium, vilket utnyttjas vid aluminiumöverskott hos Dialys-patienter.
Indikationer
- Akut Järnintoxikation med systempåverkan, serumjärn över cirka 90 µmol/L eller metabol Acidos.
- Kronisk järnöverbelastning vid Talassemi, Sicklecellanemi och Myelodysplastiskt syndrom med upprepade transfusioner.
- Aluminiumintoxikation vid kronisk njursvikt.
Dosering och administration
- Ges parenteralt — Biotillgängligheten peroralt är obetydlig.
- Akut förgiftning: intravenös infusion, vanligen 15 mg/kg/timme, med reduktion vid klinisk förbättring.
- Kronisk överbelastning: subkutan infusion via pump 8–12 timmar per natt, 5–7 nätter per vecka — tung behandling med dålig följsamhet.
- Perorala alternativ: Deferasirox och Deferipron.
Biverkningar
- Hypotoni vid för snabb infusion — histaminfrisättning.
- Ototoxicitet (hörselnedsättning, tinnitus) och Retinopati vid långtidsbehandling — kräver regelbunden hörsel- och synkontroll.
- Lokala reaktioner vid infusionsstället.
- Ökad risk för infektion med Yersinia enterocolitica och Mucorales — dessa mikrober kan använda ferrioxamin som sideroforkälla.
- Tillväxthämning hos barn vid höga doser.
Interaktioner och fallgropar
- Askorbinsyra ökar järnmobiliseringen men kan förvärra kardiotoxicitet — ges först efter påbörjad kelering.
- Proklorperazin kan ge medvetandepåverkan i kombination.
- Serumjärn efter påbörjad behandling är svårtolkat — behandlingsbeslut styrs kliniskt, inte av labvärdet.
Klinisk pärla
Rödbrun (“vin rosé”) urin under behandling bekräftar att kelering pågår och att patienten hade signifikant fritt järn. Färgens försvinnande används pragmatiskt som ett tecken på att behandlingen kan avslutas.
Tenta-fokus
Deferoxaminbehandling predisponerar för Yersinia enterocolitica-sepsis och Mucormykos eftersom komplexet fungerar som en xenosiderofor som mikroberna kan tillgodogöra sig. Ett klassiskt exempel på hur järntillgång styr infektionsrisk.
Kopplingar
- Järnintoxikation — akut indikation
- Talassemi — vanligaste kroniska indikationen
- Hemokromatos — behandlas primärt med Venesektion, inte kelering
- Siderofor — mekanistisk parallell till mikrobiellt järnupptag
- Deferasirox — peroralt alternativ