Blodtransfusion

Vad är det?

Tillförsel av blodkomponenter — vanligen erytrocytkoncentrat, men även trombocytkoncentrat och plasma — till en patient. Ges vid symtomgivande anemi, akut blödning eller trombocytopeni.

Transfunderade erytrocyter höjer Hb omedelbart, men eftersom de förvarats i blodbank har de förändrad membranstruktur och en förkortad överlevnad.
Transfunderade erytrocyter övergår delvis i sfärocyter — små sfäriska celler utan central uppklarning — vilket i blodutstryk kan förväxlas med hereditär sfärocytos och hemolytiska anemier.
Varje enhet tillför också järn; upprepade transfusioner utan blodförlust leder till järnöverskott och kan ge hemokromatos.
Kraftig transfusion späder ut patientens egna koagulationsfaktorer och trombocyter.

Prover för anemiutredning måste tas före transfusion: järnstatus, S-Ferritin, S-B12, B-Folat och morfologi blir annars omöjliga att tolka eftersom blandbilden av donator- och patientceller kvarstår i veckor.
Efter transfusion blir blodutstryket dimorft med två erytrocytpopulationer, vilket i sig kan avslöja en nyligen genomförd transfusion.
Vid blödningsanemi fastställs anemigraden först när blodvolymen återställts — före dess underskattas anemin.
HbA1c blir falskt lågt efter transfusion eftersom donatorcellernas glykeringsgrad inte speglar patientens glukosnivåer.