Jonbyteskromatografi

Kurs: MDBI Del: 03 Klinisk Kemi Avsnitt: 11 Diabetes, Lipidrubbningar och Hjärtmarkörer

Vad är det?

Kromatografisk separationsmetod där molekyler skiljs åt efter nettoladdning genom reversibel bindning till en laddad stationär fas. Inom klinisk kemi är den standardmetod för bestämning av HbA1c, i praktiken oftast utförd som HPLC.

Mekanism

• Kolonnen packas med en katjonbytare (negativt laddad matris) som binder positivt laddade proteiner.
• Glykeringen av en fri aminogrupp i HbA ger en laddningsförändring — det är denna egenskap metoden utnyttjar, precis som Isoelektrisk fokusering.
• Ett hemolysat av erytrocyter appliceras på kolonnen; de olika Hb-fraktionerna, inklusive HbA1c, elueras sedan med buffert av ökande jonstyrka eller minskande pH, som gradvis konkurrerar ut proteinerna från matrisen.
• HbA1c-värdet beräknas som ytan under HbA1c-toppen i kromatogrammet, uttryckt i procent av den totala ytan (= totala Hb-mängden).
• Alternativ: affinitetskromatografiska metoder som mäter totala glykerade Hb-fraktioner, och immunkemiska metoder.

Klinisk relevans & Diagnostik

• HbA1c ≥ 48 mmol/mol är ett av diagnoskriterierna för Diabetes mellitus och är kärnan i behandlingsuppföljningen vid typ 1 och typ 2.
• Metodens svaghet är att allt som ändrar hemoglobinets laddning eller erytrocyternas överlevnad stör analysen: hemoglobinopatier, högt HbA2, Hemolys, stor Blödning och Blodtransfusion ger falskt låga värden; Järnbrist kan ge falskt höga.
• Fördelen med kromatografisk metod är att avvikande toppar syns i kromatogrammet och kan flagga för hemoglobinvariant.
• Analysen förutsätter normal erytrocytöverlevnad (ca 120 dagar).

Tenta-fokus

HbA1c ska inte användas diagnostiskt vid kort sjukdomsduration, misstänkt typ 1-diabetes, ålder < 20 år, graviditet, Njursvikt, Leversvikt, Anemi/påverkad erytropoes eller misstänkt läkemedelsutlöst diabetes.

Kopplingar

Relaterat: HbA1c, HPLC, Isoelektrisk fokusering, Affinitetskromatografi, Hemoglobin, Hemoglobinopati, Erytrocyter