Immunkemi
Kurs: MDBI Del: 03 Klinisk Kemi Avsnitt: 06 Endokrinologi - Hormondiagnostik, 11 Diabetes, Lipidrubbningar och Hjärtmarkörer
Vad är det?
Analysprincip där antikroppar används som reagens för att specifikt binda och kvantifiera en analyt. Immunkemiska metoder är grunden för i stort sett all hormonanalys — TSH, FT4, FT3, Kortisol, ACTH och PTH mäts alla på detta sätt.
Mekanism
- Antikroppen binder analyten i ett antigen–antikroppskomplex, och mängden bundet komplex omvandlas till en mätbar signal.
- I sandwichformat fångas analyten mellan två antikroppar — en fastfas-bunden och en märkt — vilket ger hög specificitet för stora molekyler som TSH och PTH.
- För små molekyler som steroider används kompetitiv analys, där patientens analyt konkurrerar med en märkt analog om ett begränsat antal bindningsställen.
- Signalen kan avläsas som luminiscens, fluorescens eller absorbans beroende på märkning.
- Eftersom reagenset är en antikropp kan patientens egna antikroppar störa reaktionen — därav metodklassens karakteristiska sårbarhet.
Klinisk relevans & Diagnostik
- Analytisk interferens drabbar ca 0,1 % av tyreoideafunktionsmätningarna i serum; en eller flera av analyserna kan vara påverkade samtidigt.
- Indikation för interferensutredning: svårtolkade resultat som inte stämmer med någon känd tyreoideasjukdom eller med patientens kliniska bild.
- Utredningen görs med andra immunkemiska metoder på olika instrument — omanalys på samma instrument avslöjar inte interferensen, eftersom felet är systematiskt.
- Metoderna för TSH, T3 och T4 skiljer sig mellan laboratorier; man måste känna det egna laboratoriets metoder och referensområden för att kunna tolka svaren säkert.
Kopplingar
Relaterat: Analytisk interferens, Antikroppar, Hormonanalys, Heterofila antikroppar, Analytisk specificitet, TSH, Referensintervall