Immunokemi
Kurs: MDBI Del: 03 Klinisk Kemi Avsnitt: 08 Njurmarkörer och Urindiagnostik
Vad är det?
Samlingsnamn för analysmetoder som utnyttjar antikroppars specifika bindning till ett antigen för att påvisa och kvantifiera enskilda ämnen i kroppsvätskor. Termen används synonymt med immunkemi. Metodgruppen är grunden för i stort sett all kvantitativ proteinanalys på centrallaboratoriet.
Mekanism
- Prov blandas med reagensantikroppar riktade mot analyten; det bildas immunkomplex vars mängd är proportionell mot analytens koncentration.
- Komplexen mäts optiskt genom ljusspridning (Nefelometri) eller ljusförsvagning (Turbidimetri). Reaktionen kan förstärkas genom att antikropparna kopplas till partiklar, som vid latexagglutination.
- Monoklonala antikroppar ger hög analytisk specificitet, medan polyklonala antisera binder flera epitoper och ger kraftigare signal.
- Metoden är kvantitativ och kalibreras mot internationella standardpreparat, till skillnad från de semikvantitativa testremsorna.
- Viktig felkälla är hook-effekten: vid mycket höga analytkoncentrationer mättas antikropparna och svaret blir falskt lågt — provet måste spädas om.
Klinisk relevans & Diagnostik
- I urindiagnostiken mäts kvantitativt Albumin, IgG, Protein HC (α₁-mikroglobulin) samt immunglobulinernas kappa- och lambdakedjor.
- Mönstret av dessa proteiner skiljer glomerulär från tubulär proteinuri: enbart förhöjt albumin talar för selektiv glomerulär skada, albumin + IgG för oselektiv glomerulär skada, och isolerat förhöjt Protein HC för tubulär skada.
- Kraftig ökning av antingen kappa- eller lambdakedjor med avvikande kvot (normalt 1–5,2 vid tubulär skada) talar för Bence Jones-proteinuri.
- Immunokemi krävs också för låggradig hyperalbuminuri — urinstickan slår inte ut förrän albuminkoncentrationen överstiger ca 300 mg/L.
Kopplingar
Relaterat: Immunkemi, Nefelometri, Turbidimetri, Protein HC, Bence Jones-proteinuri, Fria lätta kedjor, Immunfixation, Elektrofores