Hook-effekt

Kurs: MDBI Del: 03 Klinisk Kemi Avsnitt: 07 Analysverksamhet inom Primärvården

Vad är det?

Hook-effekten (prozon- eller antigenöverskottsfenomen) är ett metodfel i immunkemiska analyser där en mycket hög analytkoncentration paradoxalt ger ett lågt eller negativt svar. Kurvan “hakar” nedåt igen efter sitt maximum — därav namnet.

Mekanism

• Immunkemiska metoder bygger på att antigen överbryggar två antikroppar till ett mätbart komplex (sandwich).
• Vid antigen excess mättas både fångar- och detektionsantikroppen var för sig av separata antigenmolekyler. Inga bryggor bildas, aggregatet uteblir och signalen faller.
• Effekten drabbar därför både immunokromatografiska snabbtester (uteblivet färgutslag på testlinjen) och kvantitativa metoder som latexagglutinationsimmunoturbidimetri, turbidimetri och nefelometri.
• Motmedlet är spädning av provet: efter utspädning stiger signalen, vilket avslöjar felet.

Klinisk relevans & Diagnostik

Vid F-Hb gäller att provtagning inte ska ske direkt i synligt blod i avföringen — risk för hookeffekt (antigen excess), vilket kan resultera i ett falskt negativt resultat. Samma fenomen är klassiskt beskrivet vid mycket höga hCG-nivåer (t.ex. choriocarcinom) och vid kvantifiering av kraftig M-komponent. Ett oväntat lågt svar som inte stämmer med kliniken ska alltid väcka misstanke om hookeffekt eller annan analytisk interferens.

Tenta-fokus

Hookeffekt = för mycket analyt ger för lågt svar. Kontraintuitivt, och just därför ett tacksamt tentafynd.

Kopplingar

Relaterat: F-Hb, Immunokromatografi, Latexagglutination, Falskt negativ, Analytisk interferens, Antigen, Spädning