Absorbans

Kurs: MDBI Del: 03 Klinisk Kemi Avsnitt: 02 Blodstatus och Hematologiska Analyser, 07 Analysverksamhet inom Primärvården

Vad är det?

Ett mått på hur mycket ljus av en viss våglängd som absorberas när det passerar genom en provlösning. Absorbansen är logaritmen av kvoten mellan infallande och genomsläppt ljusintensitet och utgör grundstorheten i all fotometri. Enligt Lambert-Beers lag är absorbansen proportionell mot koncentrationen av det ljusabsorberande ämnet.

Mekanism

• Ljus från en ljuskälla passerar en kyvett med känd skiktjocklek; detektorn mäter kvarvarande intensitet.
• Absorbans = koncentration × molär absorptivitet × kyvettens ljusväg, vilket gör sambandet linjärt inom ett begränsat koncentrationsområde.
• Varje färgat ämne har ett absorptionsmaximum vid en karakteristisk våglängd — man mäter där för att få högsta känslighet och minsta störning.
• Vid Hb-bestämning med Hemo-Cue mäts absorbansen hos azidmethemoglobin vid 565 nm och 880 nm.
• Den andra våglängden (880 nm) ligger utanför färgkomplexets absorptionsområde och används för att korrigera för turbiditet i provet.
• Instrumentet omvandlar absorbansen till koncentration via en kalibreringskurva framtagen med kalibratorer av känd halt.

Klinisk relevans & Diagnostik

Absorbansmätning ligger bakom en mycket stor del av rutinkemins metoder — enzymatiska reaktioner, färgkomplex och turbidimetriska immunkemiska metoder. Felkällor är framför allt grumliga eller färgade prov: lipemi, hemolys och ikterus ger analytisk interferens genom att bidra med egen absorbans. Tvåvåglängdsmätning, blankprov och provspädning är standardåtgärder mot detta. Mycket höga koncentrationer kan falla utanför kurvans linjära område och underskattas.

Kopplingar

Relaterat: Fotometri, Turbiditet, Azidmethemoglobin, Kalibreringskurva, Turbidimetri, Analytisk interferens, Lipemi