Methemoglobin

Kurs: MDBI Del: 03 Klinisk Kemi Avsnitt: 02 Blodstatus och Hematologiska Analyser

Vad är det?

Methemoglobin är hemoglobin där järnatomen i hemgruppen oxiderats från tvåvärt (Fe²⁺) till trevärt (Fe³⁺) tillstånd. I den formen kan hemgruppen inte binda syre reversibelt. I klinisk kemi utnyttjas methemoglobin som mellansteg vid hemoglobinbestämning enligt Hemo-Cue-metoden.

Mekanism

• I Hemo-Cue-reaktionen hemolyserar natriumdesoxycholat först erytrocyterna så att hemoglobin frigörs.
• Natriumnitrit oxiderar därefter hemoglobinets järn och överför hemoglobin till methemoglobin.
• Natriumazid reagerar sedan med methemoglobin och bildar det stabila slutkromoforen azidmethemoglobin.
• Poängen med omvandlingen är att allt hemoglobin, oavsett ursprunglig syremättnad eller derivatform, förs över till en enda kemisk species med känt absorptionsspektrum.
• Därefter kan absorbansen mätas fotometriskt och koncentrationen beräknas.
• In vivo hålls methemoglobin normalt under cirka 1–2 % av totalt hemoglobin genom enzymatisk reduktion i erytrocyten.

Klinisk relevans & Diagnostik

• Analysteknisk relevans: utan omvandling till en enhetlig form skulle mätningen bli beroende av hur mycket av hemoglobinet som är oxi-, deoxi- eller karboxihemoglobin.
• Klinisk relevans: förhöjd andel methemoglobin ger nedsatt syrgastransport med gråblå missfärgning trots normalt uppmätt Hb och normalt syretryck.
• Orsaker är oftast oxiderande läkemedel och kemikalier, mer sällan ärftlig enzymbrist.
• Klassisk fälla: pulsoximetern visar missvisande värde och svarar inte på syrgas.
• Vid methemoglobinemi speglar inte Hb-koncentrationen den funktionella syrebärande kapaciteten.

Kopplingar

Relaterat: Azidmethemoglobin, Natriumnitrit, Natriumazid, Natriumdesoxykolat, Hemoglobin, Hem, Absorbans, Fotometri