Fotometri

Kurs: MDBI Del: 03 Klinisk Kemi Avsnitt: 02 Blodstatus och Hematologiska Analyser

Vad är det?

Mätprincip där koncentrationen av ett ämne bestäms ur hur mycket ljus av vald våglängd som lösningen absorberar. Instrumentet kallas fotometer (spektrofotometer när våglängden kan väljas fritt) och mätstorheten är absorbans. Fotometri är den vanligaste detektionsprincipen inom klinisk kemi.

Mekanism

• En ljuskälla, ett våglängdsfilter eller en monokromator, en kyvett med provet och en detektor utgör grundkomponenterna.
• Enligt Lambert-Beers lag är absorbansen direkt proportionell mot koncentrationen inom ett begränsat linjärt område.
• Koncentrationen avläses ur en kalibreringskurva eller standardkurva framtagen med kalibratorer av känd halt.
• Slutpunktsmätning används för färgreaktioner som går till jämvikt; kinetisk mätning av absorbansändring per tidsenhet används för enzymaktiviteter.
• Besläktade principer är turbidimetri (mätning av ljusförsvagning genom partikelspridning) och nefelometri (mätning av sidospritt ljus).

Klinisk relevans & Diagnostik

I detta avsnitt används fotometri i Hemo-Cue-metoden för B-Hb: apparaturen består av engångskuvetter och en fotometer, och absorbansen hos azidmethemoglobin mäts vid 565 nm och 880 nm, där den senare våglängden korrigerar för turbiditet. Generella felkällor är grumliga och färgade prov — lipemi, hemolys och ikterus — samt smutsiga eller ofullständigt fyllda kyvetter och luftbubblor. Höga koncentrationer utanför linjärt område underskattas och kräver spädning.

Kopplingar

Relaterat: Absorbans, Turbidimetri, Nefelometri, Kalibreringskurva, Azidmethemoglobin, Turbiditet, Analysinstrument, Lipemi