Turbiditet

Kurs: MDBI Del: 03 Klinisk Kemi Avsnitt: 02 Blodstatus och Hematologiska Analyser

Vad är det?

Turbiditet är grumlighet i en lösning orsakad av partiklar som sprider ljus. I ett blodprov kan grumligheten komma från lipemi, ofullständigt hemolyserade celler, fibrintrådar eller proteinutfällningar. Turbiditet är en generell störfaktor i alla fotometriska metoder.

Mekanism

• Vid absorbansmätning antas all minskning av transmitterat ljus bero på att analyten absorberar.
• Partiklar i provet sprider dock ljuset bort från detektorn, vilket registreras som skenbar absorbans.
• Ljusspridningen är i huvudsak ospecifik och relativt jämnt fördelad över spektrum vid längre våglängder, medan den specifika absorptionen är våglängdsbunden.
• Genom att mäta även vid en våglängd där analyten inte absorberar kan bakgrundssignalen från spridningen subtraheras — så kallad bikromatisk mätning.
• Samma fysikaliska fenomen utnyttjas medvetet i turbidimetri och nefelometri, där ljusspridningen är mätsignalen.

Klinisk relevans & Diagnostik

• I Hemo-Cue-metoden mäts absorbansen vid två våglängder, 565 nm och 880 nm, för att kompensera för eventuell turbiditet i provet.
• Den andra våglängden (880 nm) är en turbiditetskorrektion, inte en mätning av hemoglobin — grumliga prov, till exempel vid uttalad lipemi, skulle annars ge falskt högt Hb.
• Praktisk konsekvens: ett synligt grumligt prov ska alltid kommenteras; laboratoriet flaggar lipemiska prov.
• Andra turbiditetsrelaterade felkällor är luftbubblor i kuvetten och ofullständig lysering med natriumdesoxycholat.

Klinisk pärla

Varje gång en metod mäter vid två våglängder ska du fråga dig vilken som är signal och vilken som är bakgrund. I Hemo-Cue är 565 nm signalen och 880 nm bakgrundskorrektionen.

Kopplingar

Relaterat: Lipemi, Absorbans, Fotometri, Turbidimetri, Nefelometri, Analytisk interferens, Hemoglobin, Natriumdesoxykolat