Kolmonoxid

Kurs: MDBI Del: 03 Klinisk Kemi Avsnitt: 04 Anemier och Leukemier

Vad är det?

Kolmonoxid (CO) är en färglös gas som förutom att vara ett exogent gift också bildas endogent vid nedbrytning av hemgrupper. I blodet binds CO till hemoglobin som karboxihemoglobin (COHb).

Mekanism

• När en erytrocyt bryts ned i det retikuloendoteliala systemet klyvs hemringen, varvid bilirubin, järn och kolmonoxid frisätts.
• Fyra molekyler CO frigörs för varje Hb-molekyl som bryts ned — en per hemgrupp.
• Den bildade CO binds till hemoglobin i cirkulerande erytrocyter och mäts som B-COHb.
• Eftersom stökiometrin är fast blir B-COHb ett kvantitativt mått på den totala hemoglobindestruktionen.
• CO har mycket högre affinitet till Hb än syre och förskjuter dessutom dissociationskurvan åt vänster, vilket vid exogen förgiftning försämrar syreavgivningen till vävnaderna.

Klinisk relevans & Diagnostik

Ökad erytrocytnedbrytning ger ökad mängd bilirubin, järn och kolmonoxid i blodet — B-COHb kan därför användas som hemolysmarkör vid sidan av P-Haptoglobin, LD och retikulocyter. Analysen utförs i blodgasinstrument med spektrofotometri. Den viktigaste felkällan är rökning, som ger kraftigt förhöjt COHb och gör värdet oanvändbart som mått på hemolys; samma gäller vid exogen CO-exponering. I praktiken används därför haptoglobin och retikulocyter som förstahandsmarkörer, medan COHb främst har ett fysiologiskt förklaringsvärde och en roll vid misstänkt CO-förgiftning.

Kopplingar

Relaterat: COHb, Hem, Bilirubin, Hemolys, Hemoglobin, Retikuloendoteliala systemet, Rökning