LD

Kurs: MDBI Del: 03 Klinisk Kemi Avsnitt: 10 Leverfunktion, Pankreas och Klinisk Enzymologi, 04 Anemier och Leukemier

Vad är det?

LD står för laktatdehydrogenas, ett cytoplasmatiskt enzym som finns i alla kroppens celler och katalyserar slutsteget i den anaeroba glykolysen. P-LD är en mycket känslig men mycket ospecifik markör för cellomsättning och cellsönderfall.

Mekanism

• Reaktionen är Pyruvat + NADH + H⁺ ⇌ L-laktat + NAD⁺. Analytiskt mäts hur NADH oxideras till NAD⁺, vilket ses som minskad absorbans vid 340 nm.
• Enzymet finns särskilt rikligt i erytrocyter, hjärt- och skelettmuskel samt lever, och frisätts kontinuerligt genom normal cellomsättning och membranläckage.
• Varje LD-molekyl är en tetramer av kedjorna H (hjärtmuskel) och M (skelettmuskel), vilket ger fem isoenzymer LD1 (H₄) till LD5 (M₄). Aeroba vävnader domineras av de snabba LD1/LD2, anaeroba av de långsamma LD4/LD5.
• Halveringstiderna skiljer sig kraftigt: LD1 ca 5 dygn, LD5 ca 10 h — därför faller ett blandat mönster olika snabbt.

Klinisk relevans & Diagnostik

• Enheten är µkat/L. Normalfall ligger kring 5,9 µkat/L i kompendiets typfall.
• Mycket ökad LD ses vid hemolys, särskilt sekundär till ineffektiv erytropoes som vid Perniciös anemi (total-LD upp till 500 µkat/L), samt vid maligna sjukdomar med cellsönderfall.
• Används för prognos och terapimonitorering vid Non-Hodgkinlymfom, och ingår i utredning av ikterus där LD ↑↑ tillsammans med lågt Haptoglobin talar för prehepatisk (hemolytisk) genes.
• Vid infiltrativ/malign leversjukdom är LD ofta kraftigt förhöjt. Isolerad LD5-stegring motsvarar i praktiken leverskada.
• Differentialdiagnostiskt värde förbättras avsevärt av isoenzymuppdelning.

Tenta-fokus

Provtagningshemolys är den viktigaste felkällan för LD. Erytrocyter har mycket hög LD-halt (framför allt LD1 och LD2) — nätt och jämnt synlig hemolys motsvarar ca 1 µkat/L för högt värde.

Kopplingar

Relaterat: Laktatdehydrogenas, LD-isoenzymer, Hemolys, Haptoglobin, Isoenzym, Non-Hodgkinlymfom, Perniciös anemi