Arterioskleros

Kurs: MDBI Del: 03 Klinisk Kemi Avsnitt: 04 Anemier och Leukemier

Vad är det?

Arterioskleros är förtjockning, förhårdnad och minskad elasticitet i artärväggen. I hematologiskt sammanhang är begreppet intressant därför att grav arterioskleros hör till de tillstånd som ger schistocyter — mekaniskt fragmenterade erytrocyter — på blodutstryk.

Mekanism

• Vid uttalad kärlväggsförändring blir kärllumen trång, oregelbunden och belagd med plack och fibrinsträngar.
• Erytrocyterna tvingas passera dessa förträngningar under högt skjuvtryck och klipps sönder mekaniskt.
• Fragmenten ses som schistocyter, ofta i varianten “helmet cells”, och innebär pågående intravasal hemolys.
• Motsvarande mekanisk fragmentering uppträder vid disseminerad intravasal koagulation, vitium med klaffprotes och uremi.
• Vid hemolys frisätts hemoglobin som binds till haptoglobin → sjunkande haptoglobin, samt LD och bilirubin stiger.

Klinisk relevans & Diagnostik

Fyndet av schistocyter hos en patient med känd kärlsjukdom eller klaffprotes ska föranleda hemolysutredning: P-Haptoglobin tillsammans med P-Orosomukoid, P-LD, S-Bilirubin och B-Retikulocyter. Vid perifer hemolys ses sänkt haptoglobin med förhöjda retikulocyter. Differentialdiagnostiskt måste allvarligare orsaker till schistocytos uteslutas, framför allt DIC och hemolytiskt uremiskt syndrom, eftersom dessa kräver akut handläggning. Grundsjukdomens riskfaktorer — hypertoni, diabetes, rökning och dyslipidemi — utreds parallellt.

Kopplingar

Relaterat: Schistocyt, Ateroskleros, Hemolys, DIC, Uremi, Hjärtklaffprotes, Haptoglobin, Kärlsjukdom