Uremi

Kurs: MDBI Del: 03 Klinisk Kemi Avsnitt: 05 Koagulation och Hemostas, 03 Blodcellsutveckling och B-celler, 04 Anemier och Leukemier, 08 Njurmarkörer och Urindiagnostik

Vad är det?

Uremi är det kliniska syndrom som uppstår vid kraftigt nedsatt njurfunktion, när kvävehaltiga slaggprodukter och andra metaboliter ackumuleras i blodet. Uremi påverkar flera organsystem och ger i hemostassammanhang en förvärvad trombocytfunktionsdefekt.

Mekanism

Klinisk relevans & Diagnostik

  • Laboratoriemönstret vid uremisk blödningsbenägenhet är helt normala rutinanalyser: normalt TPK, normal APTT, normalt PK(INR), normalt fibrinogen, normal D-dimer och normalt antitrombin — defekten är enbart funktionell.
  • Vid utredning av blödningsbenägenhet vid njurskada rekommenderas i praktiken enbart B-TPK; övriga koagulationsanalyser tillför inget.
  • Uremi är också en preanalytisk och tolkningsmässig fallgrop i urindiagnostiken: vid uremi kan Protein HC vara förhöjt i urinen utan att tubulär skada föreligger, eftersom plasmakoncentrationen blir så hög att återresorptionskapaciteten i kvarvarande nefron överskrids.
  • Inför törstprov måste man förvissa sig om att patienten inte är uremisk eller suburemisk.
  • Uremi bidrar dessutom till anemi vid njursvikt, främst via nedsatt erytropoetinproduktion.

Klinisk pärla

Uremisk blödning ger normala koagulationsprover. Misstänk uremi när en patient med nedsatt njurfunktion blöder trots normalt TPK, APTT och PK(INR).

Kopplingar

Relaterat: Njursvikt, Njurfunktion, Trombocytfunktionsdefekt, Trombocytaktivering, Trombocytadhesion, Schistocyter, Njurskada, Blödningsbenägenhet