Njurinsufficiens
Kurs: MDBI Del: 03 Klinisk Kemi Avsnitt: 08 Njurmarkörer och Urindiagnostik, 04 Anemier och Leukemier, 10 Leverfunktion, Pankreas och Klinisk Enzymologi, 11 Diabetes, Lipidrubbningar och Hjärtmarkörer
Vad är det?
Nedsatt njurfunktion med otillräcklig utsöndring av kvävehaltiga slaggprodukter och bristande reglering av vätske-, elektrolyt- och syra-basbalansen. Används i praktiken synonymt med njursvikt och graderas efter GFR.
Mekanism
- Progressiv förlust av fungerande nefron leder till hyperfiltration i de kvarvarande, osmotisk diures och slutligen isostenuri med förlorad koncentrationsförmåga.
- Retention av urea och andra kvävehaltiga metaboliter ger azotemi och, vid symtomgivande nivåer, uremi.
- Endokrina konsekvenser: bristande produktion av erytropoetin ger normokrom, normocytär anemi; bristande hydroxylering av D-vitamin ger hypokalcemi med sekundär hyperparatyreoidism.
- Bristande utsöndring av icke-flyktiga syror ger metabol acidos, och fosfat samt kalium retineras.
Klinisk relevans & Diagnostik
- Förhöjt P-Kreatinin tyder på njurinsufficiens om intorkning och muskelsjukdom kan uteslutas; kreatinin har liten intraindividuell variation och lämpar sig därför väl för att följa en patient över tid.
- Funktionen skattas rutinmässigt med eGFR från kreatinin och/eller Cystatin C — eGFR (medel) ger bäst bedömning. Cystatin C är känsligare för tidig funktionsnedsättning.
- P-Urea är svårvärderad som njurmarkör (påverkas av proteinintag, katabolism och diures) men används som komplement och vid dialys.
- Grad av proteinuri och mikroalbuminuri är oberoende progressionsmarkörer och riskmarkörer för hjärt-kärlsjukdom.
- Försämring av befintlig njurinsufficiens är en av orsakerna till anuri.
Kopplingar
Relaterat: Kronisk njursvikt, Uremi, Azotemi, eGFR, Kreatinin, Cystatin C, Erytropoetin, Dialys