Dehydrering

Kurs: MDBI Del: 03 Klinisk Kemi Avsnitt: 02 Blodstatus och Hematologiska Analyser, 06 Endokrinologi - Hormondiagnostik

Vad är det?

Vätskebrist med minskad total kroppsvätska, i klinisk text ofta kallad intorkning. I laboratoriesammanhang är det viktigaste att plasmavolymen krymper, vilket koncentrerar allt som mäts som koncentration i blodet.

Mekanism

• Orsaker är minskat intag, ökade förluster via diarré, kräkning, feber, polyuri eller diuretika, samt förskjutning av vätska till tredje rum.
• När vätska lämnar det intravaskulära rummet minskar plasmavolymen medan erytrocytmassan är oförändrad → Hb, EPK och EVF stiger alla proportionerligt.
• Detta är en relativ (pseudo-)polycytemi — det finns inte fler erytrocyter, de är bara mindre utspädda.
• Kompensatoriskt frisätts ADH och RAAS aktiveras, vilket ger koncentrerad urin med hög urinosmolalitet.
• Även albumin, urea och kreatinin stiger, det senare dessutom av prerenal njurpåverkan.

Klinisk relevans & Diagnostik

I kompendiets bedömningstabeller anges intorkning som orsak till förhöjda värden av både B-EPK och B-EVF, jämte Polycytemia vera och sekundär polycytemi; motpolen är anemi och hydremi som ger sänkta värden. Kliniskt är detta en klassisk fallgrop: en dehydrerad patient kan ha “normalt” Hb trots verklig anemi, som demaskeras först efter vätsketerapi. Sambedöm därför alltid Hb och EVF med patientens vätskebalans, natrium och njurprover.

Kopplingar

Relaterat: Hydremi, Vätskebalans, Plasmavolym, Polycytemi, Erytrocytvolymfraktion, Vätsketerapi, Relativ anemi, Hemodilution