Hemodilution

Kurs: MDBI Del: 03 Klinisk Kemi Avsnitt: 02 Blodstatus och Hematologiska Analyser

Vad är det?

Utspädning av blodet genom ökad plasmavolym vid oförändrad erytrocytmassa. Alla koncentrationsmått — Hb, EPK, EVF och albumin — sjunker då utan att någon cell gått förlorad. Fenomenet är den fysiologiska motsatsen till intorkning.

Mekanism

• Vid liggande kroppsläge återförs vätska från interstitiet till kärlbanan; hemoglobinkoncentrationen är därför 5–10 % lägre hos liggande än hos uppegående, med jämvikt efter ca 30 minuter.
• Vätsketerapi med kristalloider expanderar plasmavolymen direkt.
• Vid graviditet ökar plasmavolymen mer än erytrocytmassan → fysiologisk “graviditetsanemi”.
• Vid hjärtsvikt och nefrotiskt syndrom ger vatten- och natriumretention samma bild, ibland benämnd hydremi.
• Resultatet är en relativ anemi — till skillnad från absolut anemi, där erytrocytmassan faktiskt är minskad.

Klinisk relevans & Diagnostik

Detta är förklaringen till ett vanligt kliniskt scenario: en inneliggande patients Hb “sjunker” utan att någon blödning skett. Innan man startar blödningsutredning eller ger transfusion ska man därför väga in kroppsläge, tillförd vätskemängd och vikt. Sambedömning med albumin är användbar: sjunker Hb och albumin parallellt talar det för utspädning, medan isolerat Hb-fall talar för verklig erytrocytförlust. Ett akut blödningstillstånd ger dessutom initialt normalt Hb, eftersom både celler och plasma förloras samtidigt — Hb faller först när interstitiell vätska mobiliserats.

Kopplingar

Relaterat: Hydremi, Vätsketerapi, Plasmavolym, Relativ anemi, Dehydrering, Kroppsläge, Erytrocytvolymfraktion, Blödning