Relativ anemi
Kurs: MDBI Del: 03 Klinisk Kemi Avsnitt: 04 Anemier och Leukemier
Vad är det?
Relativ anemi innebär normal total erytrocytmassa men ökad plasmavolym — en utspädningsanemi. Hb och EVF är sänkta trots att antalet erytrocyter i kroppen är normalt. Den ska skiljas från absolut anemi, som per WHO:s definition är en verklig minskning av erytrocytmassan.
Mekanism
- Eftersom Hb, EPK och hematokrit är koncentrationsmått påverkas de av plasmavolymen: ökar nämnaren sjunker värdet utan att cellmassan förändrats.
- Graviditet: plasmavolymen ökar mer än erytrocytmassan, vilket ger fysiologisk utspädning — därför är WHO:s nedre Hb-gräns satt lägre för gravida (110 g/L) än för icke-gravida kvinnor (120 g/L) och män (130 g/L).
- Makroglobulinemi: höga koncentrationer av makromolekylärt protein binder vatten intravaskulärt och expanderar plasmavolymen.
- Vid mild sekundär anemi bidrar en lätt plasmavolymökning till anemigraden, vid sidan av minskad erytropoes och minskad järntillgång.
- Motsatt förhållande — dehydrering — kan maskera en verklig anemi genom hemokoncentration.
Klinisk relevans & Diagnostik
- Utgör den första grenen i det etiologiska schemat vid anemi: relativ (ökad plasmavolym) kontra absolut anemi.
- Vid relativ anemi är erytrocytindex (MCV, MCH, MCHC) normala och järnstatus samt retikulocyter opåverkade — utredningen ska då inte drivas vidare som järnbrist.
- Praktisk fallgrop: vid akut blödning fastställs anemigraden först då blodvolymen återställts, eftersom Hb initialt är falskt normalt.
- Behandlingen riktas mot orsaken till volymexpansionen, inte mot järnet.
Tenta-fokus
Kopplingar
Relaterat: Absolut anemi, Anemi, Plasmavolym, Erytrocytmassa, Hemodilution, Graviditet, Makroglobulinemi, Hemoglobin