Erytrocytmassa

Kurs: MDBI Del: 03 Klinisk Kemi Avsnitt: 04 Anemier och Leukemier

Vad är det?

Den totala mängden erytrocyter i kroppen, uttryckt som volym. Begreppet är grunden för WHO:s definition av absolut anemi: en minskning av den totala erytrocytmassa som är normal för en viss individ under ideala förhållanden.

Mekanism

• Erytrocytmassan är resultatet av balansen mellan nyproduktion i benmärgen (erytropoes, driven av erytropoetin) och destruktion i det retikuloendoteliala systemet.
• Hb-koncentrationen som mäts i provröret är en kvot mellan erytrocytmassa och plasmavolym. Ökad plasmavolym sänker därför Hb utan att erytrocytmassan minskat — relativ anemi, en ren utspädning.
• Relativ anemi ses vid graviditet och vid makroglobulinemi (utspädningsanemi).
• Vid kompenserad hemolys kan benmärgen höja produktionen 6–10 gånger det normala och därmed hålla erytrocytmassan konstant. Hämmas nyproduktionen av järnbrist, folatbrist, neoplasm eller inflammation minskar massan trots att hemolysen inte är grav.

Klinisk relevans & Diagnostik

• Erytrocytmassan mäts inte rutinmässigt; i praktiken används Hb med WHO:s gränser 130 g/L (män), 120 g/L (icke-gravida kvinnor) och 110 g/L (gravida).
• Vid blödningsanemi fastställs anemigraden först då blodvolymen återställts — omedelbart efter en akut blödning är Hb ännu inte representativt eftersom både plasma och erytrocyter förlorats proportionellt.
• Direkt bestämning kan göras med isotopmärkning av erytrocyter, t.ex. ⁵¹Cr, vilket också används för att mäta överlevnadstid.

Kopplingar

Relaterat: Absolut anemi, Relativ anemi, Plasmavolym, Blodvolym, Anemi, Erytropoes