Plasmavolym

Kurs: MDBI Del: 03 Klinisk Kemi Avsnitt: 01 Laboratorieprocessen, 04 Anemier och Leukemier

Vad är det?

Den vätskevolym som utgör plasmadelen av blodvolymen. Plasmavolymen bestämmer utspädningsgraden för allt som mäts i blodet och är därför en av de viktigaste preanalytiska och patofysiologiska förklaringarna till förändrade koncentrationer.

Mekanism

• I liggande ställning är plasmavolymen i medeltal 6–10 % större än i sittande; jämviktsläge nås vanligen 15–30 minuter efter ändrat kroppsläge.
• Orsaken är hydrostatiskt tryck: i upprätt läge filtreras vätska ut till interstitiet, medan celler och makromolekyler hålls kvar i kärlbanan.
• Följd: koncentrationen av celler, makromolekyler och små proteinbundna molekyler är i motsvarande grad högre i sittande än i liggande ställning.
• Ökad plasmavolym ger hemodilution — vid graviditet, vätsketerapi och makroglobulinemi — och kan ge relativ anemi: normal total erytrocytmassa men utspädda värden.
• Minskad plasmavolym vid dehydrering ger motsatt bild med falskt höga Hb, hematokrit och proteinvärden.

Klinisk relevans & Diagnostik

Analyter som påverkas av lägesberoende volymförskjutning är Hb, leukocyter, erytrocyter, kalcium, immunglobuliner, kolesterol, LDL-kolesterol, HDL-kolesterol, triglycerider samt Apolipoprotein B och Apolipoprotein A1. Vid utredning av anemi måste relativ anemi (ökad plasmavolym) skiljas från absolut anemi med minskad erytrocytmassa, eftersom handläggningen är helt olika.

Klinisk pärla

En inneliggande patient provtagen liggande får utspädda värden jämfört med mottagningspatienten som satt i 15 minuter — 6–10 % räcker för att förklara ett “oförklarligt” sjunkande Hb vid inläggning.

Kopplingar

Relaterat: Kroppsläge, Hemodilution, Relativ anemi, Blodvolym, Makromolekyler, Hematokrit, Dehydrering