Biologisk variation

Kurs: MDBI Del: 03 Klinisk Kemi Avsnitt: 01 Laboratorieprocessen

Vad är det?

Den naturliga fluktuationen i en analyts koncentration hos en frisk individ över tid, oberoende av mätmetoden. Tillsammans med den analytiska variationen avgör den om en observerad skillnad mellan två prover är verklig eller bara brus.

Mekanism

• Intraindividuell biologisk variation är svängningarna hos en och samma person; interindividuell variation är skillnaderna mellan personer och är det som ger referensintervallen deras bredd.
• Källor till intraindividuell variation är bland annat dygnsvariation, födointag, fysisk ansträngning, menscykel, stress och säsong.
• Rent preanalytiska faktorer räknas separat, men verkar åt samma håll — kroppsläge ändrar plasmavolymen med 6–10 % mellan liggande och sittande, med jämviktsläge efter 15–30 minuter.
• Är den intraindividuella variationen liten i förhållande till den interindividuella blir referensintervallet trubbigt, och patientens eget normalområde — som alltid är snävare — blir den känsligare jämförelsenormen.
• Biologisk och analytisk variation sammanvägs i referensförändringsvärdet (RCV).

Klinisk relevans & Diagnostik

För att avgöra om en koncentrationsförändring är orsakad av sjukdom eller behandling måste man känna till både den analytiska variationen och den normala biologiska variationen för den aktuella komponenten. Kliniskt relevanta förändringar upptäcks därför betydligt tidigare vid jämförelse med individens egna tidigare resultat än mot referensintervallet. Praktisk konsekvens: standardisera provtagningen — samma tid på dygnet, samma kroppsläge efter 15 minuters vila, samma fastestatus — annars maskeras verkliga förändringar av biologiskt brus.

Kopplingar

Relaterat: Analytisk variation, Referensförändringsvärde, Eget normalområde, Dygnsvariation, Referensintervall, Kroppsläge, Preanalys