Fasteprov

Kurs: MDBI Del: 03 Klinisk Kemi Avsnitt: 01 Laboratorieprocessen

Vad är det?

Ett fasteprov är ett prov som tas efter att patienten avstått från föda under en föreskriven tid. Om patienten ska vara fastande anges det i laboratoriets provtagningsanvisningar, tillsammans med vilka provtagningsrör som ska användas och om provet måste tas vid en viss tid på dygnet (Dygnsvariation).

Mekanism

• Födointag höjer akut koncentrationen av flera analyter — framför allt Glukos och Triglycerider — och kan därmed göra värdet omöjligt att jämföra mot en fastebaserad beslutsgräns.
• Referensintervall och beslutsgränser för dessa analyter är fastställda på fastande individer; ett icke-fastande prov jämförs alltså mot fel norm.
• Kraftig lipemi efter måltid är dessutom en analytisk interferenskälla som kan störa mätningen av andra komponenter.
• Fasteprov betecknas med prefixet f, t.ex. fP-Glukos, fP-LDL-kolesterol och fP-Triglycerider.
• Fasteinstruktionen är en del av patientförberedelsen och därmed av den preanalytiska fasen.

Klinisk relevans & Diagnostik

Att patienten faktiskt fastat är en förutsättning för korrekt tolkning; ett icke-fastande fP-glukos kan leda till felaktig diagnos vid diabetesutredning. Bristande fasta hör till de vanliga preanalytiska felkällorna och bör noteras som kommentar om provet ändå tas. B-HbA1c kräver däremot ingen fasta, eftersom det speglar längre tids glukosnivå.

Kopplingar

Relaterat: Patientförberedelse, Provtagningsanvisningar, Preanalys, Glukos, Triglycerider, Dygnsvariation, Felkällor