Venprovtagning

Kurs: MDBI Del: 03 Klinisk Kemi Avsnitt: 01 Laboratorieprocessen, 02 Blodstatus och Hematologiska Analyser

Vad är det?

Venprovtagning (venpunktion) är standardmetoden för att ta blodprov — blod tas ur en ytlig ven, vanligen i armvecket. I undantagsfall tas i stället kapillärprov eller prov från infart. Blodgaser tas oftast som artärprov eller kapillärprov, men kan i vissa fall även tas venöst.

Mekanism

  • Provet dras i vakuumrör med tillsats anpassad efter frågeställningen — EDTA för hematologi, Citrat för koagulationsprover, Heparin eller gelrör för plasma respektive serum. Vilket rör som gäller framgår av laboratoriets provtagningsanvisningar.
  • Identitetskontroll görs först; märkning av rören sker därefter i samband med provtagningen, före själva punktionen och alltid i patientens närvaro.
  • Rör med tillsats ska vändas flera gånger direkt efter tagningen — dålig blandning kan medföra koagel.
  • De flesta referensintervall förutsätter prov taget efter 15 minuters vila i sittande ställning. I liggande är plasmavolymen 6–10 % större, och koncentrationen av celler, makromolekyler och proteinbundna molekyler blir i motsvarande grad lägre.
  • Vissa prover kräver att patienten är fastande eller att provet tas vid viss tid på dygnet (Dygnsvariation).

Klinisk relevans & Diagnostik

Tenta-fokus

Märkning av rör sker efter identitetskontroll, före provtagningen och i patientens närvaro — aldrig i förväg på expeditionen, aldrig i efterhand.

Kopplingar

Relaterat: Blodprov, Kapillärprovtagning, Artärprov, Provtagningsrör, Hemolys, Identitetskontroll, Preanalys, Infart