Koagulationsprov

Kurs: MDBI Del: 03 Klinisk Kemi Avsnitt: 01 Laboratorieprocessen

Vad är det?

Samlingsnamn för analyser som mäter koagulationssystemets funktion, t.ex. PK(INR), APTT, Fibrinogen, D-dimer och Antitrombin. De tas i citratrör och analyseras på citratplasma, och hör till de prover som ställer högst krav på preanalytisk hantering.

Mekanism

• Citratet binder kalcium reversibelt och stoppar därmed koagulationen i röret; i analysen återstartas reaktionen genom tillsats av kalcium och en aktivator.
• Förhållandet blod:citrat är fast (9:1), varför fyllnadsgraden är kritisk — ett underfyllt rör ger relativt för mycket citrat och falskt förlängda koagulationstider.
• Flera koagulationsfaktorer, särskilt Faktor V och Faktor VIII, är labila och förlorar aktivitet i rumstemperatur, vilket ger falskt förlängd APTT.
• Därför ska provet omgående nå laboratoriet för att analyseras eller centrifugeras och plasman frysas.
• Hemolys och koagel i röret gör provet obedömbart, eftersom frisatt vävnadsmaterial aktiverar systemet i förväg.

Klinisk relevans & Diagnostik

Koagulationsprover används vid blödningsbenägenhet, vid utredning av trombofili och för monitorering av behandling: PK(INR) styr AVK-behandling och APTT används vid ofraktionerat heparin. De ingår också i akut diagnostik av DIC och leversvikt. Ett oväntat avvikande koagulationssvar ska alltid bedömas mot transporttid, rörfyllnad och eventuell provtagning ur infart med heparinrester — preanalytiska förklaringar är vanligare än verklig faktorbrist.

Kopplingar

Relaterat: Citratrör, Citratplasma, Provtransport, PK(INR), APTT, Koagulation, Preanalys