Heparin

Vad är det?

Heparin är ett injicerbart antikoagulantium som förstärker kroppens egna antikoagulativa protein, antitrombin. Det finns som ofraktionerat heparin (IV) och lågmolekylärt heparin (LMWH, subkutant).

Varför är det viktigt / Mekanism

Heparin binder till Antitrombin och förändrar dess konformation, vilket ökar antitrombinets förmåga att hämma koagulationsfaktorerna IIa (trombin) och Xa kraftigt. Ofraktionerat heparin är en lång molekyl som binder både trombin och Xa lika effektivt, medan LMWH är kortare och främst hämmar faktor Xa. Fondaparinux, en ännu mindre syntetisk variant, hämmar uteslutande Xa.

Klinisk relevans & Diagnostik

Ofraktionerat heparin ges IV och har en oförutsägbar effekt (varierande proteinbindning) – det måste därför monitoreras med APTT. LMWH ges subkutant, har längre halveringstid och mer förutsägbar farmakokinetik, och kräver därför i regel ingen monitorering. Vid överdosering eller blödning ges protaminsulfat som antidot – det neutraliserar ofraktionerat heparin fullständigt men LMWH endast partiellt (eftersom protamin binder bäst till de längre molekylerna).

Tenta-fokus

HIT (Heparin-Inducerad Trombocytopeni): en allvarlig biverkan där antikroppar bildas mot komplexet heparin-trombocytfaktor 4 (PF4). Detta aktiverar trombocyter paradoxalt och orsakar trombos snarare än blödning, trots samtidig trombocytopeni.

Kopplingar

Kurs: Basvetenskap 5 Moment 1

Relaterat: 01 Hemostas och Farmakogenetik, Antitrombin, Lågmolekylärt heparin, Fondaparinux, HIT, Warfarin, Protaminsulfat, DVT, Lungemboli