Vitamin K
Kurs: Basvetenskap 2, MDBI Del: 03 Klinisk Kemi Avsnitt: 05 Koagulation och Hemostas
Vad är det?
Vitamin K är ett fettlösligt vitamin (menadione, menaquinone, phylloquinone) vars huvudfunktion är som kofaktor vid gamma-karboxylering av glutamatrester i koagulationsfaktorer.
Detaljer
- Former: Menadione, menaquinone, phylloquinone.
- Funktion: gammakarboxylering av glutamat i koagulationsfaktorer (II, VII, IX, X) – se Posttranslationella modifieringar. Karboxyleringen gör att proteinerna kan binda kalciumjoner, avgörande för blodkoagulation.
Klinisk pärla
Vitamin K-antagonister (t.ex. warfarin) hämmar just denna gammakarboxylering och används som antikoagulantia.
Klinisk kemi
K-vitaminstatus mäts aldrig som vitaminkoncentration i rutinsjukvården, utan som funktionen hos de faktorer vitaminet karboxylerar.
- Fysiologisk roll i sekundära hemostasen: trombocyterna exponerar negativt laddad fosfolipid som initierar sekundära hemostasen genom att aktivera de K-vitaminberoende faktorerna. Gammakarboxyleringen skapar de negativa laddningar som via kalciumjoner binder faktorn till trombocytens fosfolipidyta — utan karboxylering ingen ytbindning, ingen effektiv Koagulation.
- K-vitaminberoende proteiner: prokoagulanta II, VII, IX, X samt de antikoagulanta hämmarna Protein C och Protein S.
- P-PK(INR), Owren-metoden: mäter II, VII och X — alltså tre av fyra K-vitaminberoende prokoagulanta faktorer. Detta gör PK(INR) till den självklara analysen för K-vitaminstatus.
- Referensområde: < 1,2. Terapeutiskt område vid AVK-behandling: 2,1–3,0.
- P-APTT screenar alla faktorer utom VII och XIII och kräver att faktoraktiviteten sjunkit under ca 30 % för att förlängas. Den är därmed ett trubbigare och senare mått på K-vitaminbrist än PK(INR).
| Grad av brist | PK(INR) | APTT |
|---|---|---|
| Tidig K-vitaminbrist | Förhöjt | Normal |
| Sen K-vitaminbrist | Förhöjt | Förlängd |
| Pågående waranbehandling | Förhöjt | Förlängd |
| Isolerad Faktor VII-brist | Förhöjt | Normal |
- Tolkning av förhöjt PK(INR): Leversjukdom, Gallstas, Faktor VII-brist, tidig K-vitaminbrist och AVK-behandling. Orsakerna till bristen är förändrad Tarmflora, intestinal Malabsorption och försämrad leverfunktion.
- Preanalytiskt: citratrör med 1 del citrat + 9 delar blod; underfyllt rör ger falskt förhöjt PK(INR). Plasmafaktorerna är labila — plasma fryses vid −20 °C om analysen inte utförs omgående.
Tenta-fokus
Warfarin hämmar också Protein C och Protein S, som har kortare halveringstid än protrombin. De första dygnen av behandlingen är patienten därför relativt protrombotisk trots stigande PK(INR) — orsaken till att man överlappar med lågmolekylärt heparin vid insättning.
Kopplingar
Relaterat: Modul 4 - Biokemi Kolhydrater, Posttranslationella modifieringar, Vitamin A, Vitamin E, PK-INR, K-vitaminbrist, Protrombin, AVK-behandling