Gallgångar

Kurs: MDBI Del: 03 Klinisk Kemi Avsnitt: 10 Leverfunktion, Pankreas och Klinisk Enzymologi

Vad är det?

Gallgångarna är det kanalsystem som transporterar galla från leverns hepatocyter via gallkapillärer och intrahepatiska gångar till ductus hepaticus, ductus choledochus och vidare till duodenum. Gallgångsepitelet är ursprunget till de två kolestasenzymerna ALP och GT.

Mekanism

• Hepatocyterna utsöndrar konjugerat Bilirubin, gallsalter, kolesterol och fosfolipider till gallkapillärerna.
• Gallgångsepitelet är rikt på membranbundet GT och på gallvägs-ALP. Vid avflödeshinder stiger dessa enzymer både genom läckage och genom enzyminduktion och nysyntes.
• Hos vuxna kommer normalt plasma-ALP främst från gallgångsepitel; hos växande barn i stället från skelettets osteoblaster.
• Gallvägs-ALP saknas normalt i serum och ökar starkt vid såväl intra- som extrahepatisk gallstas, ofta i samband med malignitet.
• Vid kolestas når gallsalter inte tarmen → fettlösliga vitaminer, bland dem K-vitamin, tas inte upp → PK-INR kan stiga utan att levern sviktar.

Klinisk relevans & Diagnostik

• Kolestatiskt mönster: ALP > 3 × övre referensgräns med ALAT < 2 × övre gräns, GT ↑↑ och övervägande konjugerat bilirubin.
• Orsaker: gallstensobstruktion, Pankreascancer, Primär biliär kolangit, Skleroserande kolangit, läkemedel och graviditetskolestas. De flesta kroniska kolestassjukdomar är rent intrahepatiska, medan skleroserande kolangit kan drabba både små och stora intra- och extrahepatiska gallgångar.
• Asymtomatiska patienter med förhöjda ALP och/eller GT upptäcks ofta vid rutinprovtagning; utredningen kompletteras med ultraljud och antikroppspanel.
• fS-gallsyror är en känslig markör för kolestas och används bland annat vid graviditetskolestas.

Kopplingar

Relaterat: Kolestas, ALP, GT, Gallsten, Bilirubin, Skleroserande kolangit, Lever