PK-INR

Kurs: Basvetenskap 6

Vad är det?

  • PK(INR) är ett koagulationstest som mäter aktiviteten i den extrinsiska och gemensamma koagulationsvägen — i praktiken de K-vitamin-beroende faktorerna II, VII, IX och X.
  • INR (International Normalized Ratio) är en standardisering av protrombintiden så att resultatet blir jämförbart mellan olika laboratorier och reagens.
  • Normalvärde cirka 0,9–1,2. Ju högre värde, desto längre koagulationstid.

Metod och beräkning

  • Plasma tillsätts tromboplastin (vävnadsfaktor) och kalcium; tiden till koagelbildning mäts.
  • INR = (patientens PT / normal PT)^ISI, där ISI är reagensets internationella känslighetsindex.
  • I Norden används ofta “Owrens PK”, som är känsligare för faktor II och X och mindre för faktor V och fibrinogen än den anglosaxiska Quick-metoden — men båda rapporteras som INR.

Vad påverkar värdet?

  • Faktor VII har kortast halveringstid (cirka 4–6 timmar) och är därför den faktor som först faller — vilket gör PK-INR till ett tidigt och känsligt mått på leversyntessvikt och K-vitaminbrist.
  • Warfarin hämmar vitamin K-epoxidreduktas (VKORC1) och sänker därmed alla fyra faktorerna.
  • Leversvikt — nedsatt syntes av koagulationsfaktorer.
  • K-vitamin-brist vid malabsorption, gallvägsobstruktion, långvarig antibiotikabehandling eller nutritionsbrist.
  • DIC — konsumtion av faktorer ger stigande INR tillsammans med lågt fibrinogen och trombocytopeni.

Kliniska användningsområden

  • Monitorering av Warfarin: terapeutiskt intervall vanligen 2,0–3,0, och 2,5–3,5 vid mekanisk mitralisklaff.
  • Leverfunktion: ingår i Child-Pugh och i MELD-score; ett av de känsligaste måtten på akut Leversvikt.
  • Akut leversvikt: INR > 1,5 tillsammans med Encefalopati definierar tillståndet och är ett kriterium för transplantationsbedömning (King’s College).
  • Preoperativ blödningsriskbedömning och utredning av blödningsbenägenhet tillsammans med APTT och trombocyter.

Tolkning tillsammans med APTT

  • Högt INR + normalt APTT → faktor VII-brist, tidig warfarineffekt, tidig leversvikt eller K-vitaminbrist.
  • Normalt INR + högt APTT → Hemofili A/B, Heparin, von Willebrands sjukdom, lupusantikoagulans.
  • Båda förlängda → svår Leversvikt, DIC, grav K-vitaminbrist eller brist i gemensamma vägen (faktor X, V, II, fibrinogen).

Åtgärder vid högt INR

  • Asymtomatiskt lätt förhöjt värde under warfarin: pausa dosen och kontrollera om.
  • INR > 4,5–6 utan blödning: pausa warfarin, överväg peroralt K-vitamin (Konakion).
  • Allvarlig blödning: Protrombinkomplexkoncentrat (Ocplex/Confidex) plus intravenöst K-vitamin — snabbaste reverseringen. Plasma är andrahandsval.
  • Vid Leversvikt ska INR inte rutinmässigt korrigeras — värdet är en prognosmarkör, och patienten har ofta samtidigt nedsatt antikoagulantiaproduktion (rebalanserad hemostas) och är inte automatiskt blödningsbenägen.

Klinisk pärla

PK-INR speglar inte effekten av DOAK som apixaban eller dabigatran på ett tillförlitligt sätt — ett normalt INR utesluter inte pågående antikoagulation med dessa. Använd anti-Xa-aktivitet respektive trombintid vid behov.

Tenta-fokus

Faktor VII:s korta halveringstid förklarar varför INR stiger först vid leversvikt och K-vitaminbrist. Kom ihåg att INR vid Leversvikt mäter syntesförmåga och prognos — inte blödningsrisk — och att korrigering med plasma där kan göra mer skada än nytta.

Kopplingar

  • Warfarin — läkemedlet som PK-INR primärt används för att styra
  • K-vitamin — kofaktor för gammakarboxylering av faktor II, VII, IX och X
  • Leversvikt — INR som central prognosmarkör i MELD och Child-Pugh
  • DIC — konsumtionskoagulopati med förlängt INR och APTT
  • APTT — komplementärt test för den intrinsiska vägen