Natrium
Kurs: MDBI Del: 03 Klinisk Kemi Avsnitt: 05 Koagulation och Hemostas, 06 Endokrinologi - Hormondiagnostik
Vad är det?
Natrium (Na) är den dominerande katjonen i extracellulärvätskan och den enskilt viktigaste bestämmaren av plasmas osmolalitet. P-Natrium ingår i praktiskt taget varje akut provpaket och speglar framför allt förhållandet mellan kroppens natrium- och vattenmängd — inte natriumförrådets storlek i sig.
Mekanism
- Na⁺/K⁺-ATPas håller natrium extracellulärt och kalium intracellulärt; gradienten driver membranpotential och sekundär aktiv transport.
- Vattenbalansen, och därmed P-Natrium, regleras av ADH (vasopressin) via törst och renal vattenreabsorption, medan natriummängden regleras av aldosteron och RAAS-systemet.
- Njurarna återresorberar >99 % av filtrerat natrium; rubbad njurfunktion, diuretika och osmotisk diures förskjuter balansen.
- Lågt P-Natrium betyder nästan alltid vattenöverskott i förhållande till natrium — sällan ren natriumförlust.
Klinisk relevans & Diagnostik
- Ingår i förslaget på inkomstprover vid covid-19 tillsammans med blodstatus, CRP, prokalcitonin, kreatinin, K, leverprover, PK(INR), Troponin T, D-dimer och ferritin.
- Lågt värde ses vid hjärtsvikt, levercirros, nefrotiskt syndrom, binjurebarksinsufficiens, SIADH och tiaziddiuretika; högt värde vid dehydrering och diabetes insipidus.
- Tolkas alltid tillsammans med vätskestatus och urinosmolalitet; isolerat värde är sällan tolkbart.
- Felkälla: uttalad hyperlipidemi eller hyperproteinemi kan ge falskt låga värden med vissa metoder (pseudohyponatremi).
Kopplingar
Relaterat: Kalium, Elektrolyter, ADH, Aldosteron, Njurfunktion, Urinosmolalitet, Dehydrering