CuraKI

Osmolalitet

Osmolalitet

Kurs: Basvetenskap 5 Moment 1

Vad är det?

  • Antalet osmotiskt aktiva partiklar per kilogram lösningsmedel (mosmol/kg H₂O). Skiljs från osmolaritet, som anges per liter lösning (mosmol/L) — i kroppsvätskor är skillnaden liten men osmolalitet är det korrekta och temperaturoberoende måttet.
  • Tonicitet är ett närliggande men annat begrepp: det avser bara de partiklar som inte fritt passerar cellmembranet och därför faktiskt kan flytta vatten. Urea och etanol bidrar till osmolalitet men nästan inte till tonicitet, eftersom de passerar membranet fritt.
  • Normalvärde i plasma: 275–295 mosmol/kg.

Varför är det viktigt / Mekanism

  • Beräknad osmolalitet: 2 × Na⁺ + glukos + urea (alla i mmol/L). Vissa lägger till 1,15 × Na för att beakta kalium och andra katjoner, men den enkla formeln räcker kliniskt.
    • Natrium multipliceras med 2 eftersom varje natriumjon åtföljs av en anjon (huvudsakligen klorid och bikarbonat).
  • Osmolalt gap = mätt osmolalitet − beräknad osmolalitet. Normalt <10 mosmol/kg.
    • Ett förhöjt gap betyder att det finns osmotiskt aktiva partiklar i plasman som formeln inte innehåller.
    • Orsaker: toxiska alkoholer (metanol, etylenglykol, isopropanol, dietylenglykol — se Metanolförgiftning), etanol (den vanligaste orsaken i praktiken), mannitol, glycin efter transuretral resektion, kontrastmedel, samt pseudohyponatremi vid grav hyperlipidemi eller paraproteinemi.
  • Natrium är den dominerande determinanten, vilket betyder att osmolalitet i praktiken är ett mått på vattenbalansen, inte på natriummängden. Detta är den viktigaste konceptuella poängen i hela ämnet: hyponatremi betyder oftast för mycket vatten, inte för lite salt.
  • Reglering — två separata system som ofta blandas samman:
    • Osmoreglering styrs av osmoreceptorer i hypotalamus och verkar via ADH och törst. Reglerar vatten och därmed natriumkoncentrationen. Extremt känslig — ADH-sekretionen svarar på förändringar på 1–2 %.
    • Volymreglering styrs av baroreceptorer och juxtaglomerulära apparaten och verkar via RAAS-systemet, sympatikus och natriuretiska peptider. Reglerar natriummängd och därmed extracellulärvolymen.
    • Vid konflikt mellan de två vinner volymregleringen — därför får en hypovolem patient ADH-frisättning trots hypoosmolalitet, vilket är mekanismen bakom hyponatremi vid hjärtsvikt, cirros och nefrotiskt syndrom.

Klinisk relevans & Diagnostik

  • Hyponatremiutredning bygger helt på osmolalitet i tre steg:
    1. Mät plasmaosmolalitet. Hyperton eller isoton hyponatremi (hyperglykemi, mannitol, paraprotein) är pseudohyponatremi eller translokationshyponatremi och kräver inte vattenrestriktion. Endast hypoton hyponatremi är “sann”.
    2. Bedöm volymstatus — hypovolem, euvolem eller hypervolem.
    3. Mät urinosmolalitet och urinnatrium. Urinosmolalitet <100 mosmol/kg talar för primär polydipsi eller lågt soluttillförsel (“tea and toast”); >100 talar för ADH-effekt. Urinnatrium <30 mmol/L talar för hypovolemi eller ödemtillstånd, >30 för SIADH, diuretika eller binjurebarksvikt.
  • Diabetes insipidus kontra primär polydipsi: vid DI är plasmaosmolaliteten hög och urinosmolaliteten olämpligt låg. Vattendeprivationstest och kopeptin används för att skilja central från renal form.
  • Hyperglykemi: varje 5,5 mmol/L glukos över det normala sänker natrium med cirka 1,5–2,4 mmol/L genom att dra vatten ut ur cellerna. Vid diabetesketoacidos och hyperosmolärt tillstånd ska därför korrigerat natrium beräknas, annars underskattas vattendeficitet.
  • Korrektionshastighet är en säkerhetsfråga: för snabb korrektion av kronisk hyponatremi ger osmotiskt demyeliniseringssyndrom (tidigare central pontin myelinolys), medan för snabb korrektion av hypernatremi ger hjärnödem. Tumregeln är högst 8–10 mmol/L per dygn, mindre vid riskfaktorer (undernäring, alkoholism, hypokalemi, leversjukdom).
  • Osmoterapi utnyttjar principen aktivt: hyperton natriumklorid eller mannitol för att dra vatten ur hjärnan vid förhöjt intrakraniellt tryck.

Klinisk pärla

Osmolaliteten mäter vatten, inte salt. En patient med hyponatremi har nästan alltid ett vattenöverskott snarare än en saltbrist — och därför är svaret oftare vattenrestriktion än natriumtillförsel.

Tenta-fokus

Kunna formeln 2 × Na + glukos + urea, kunna beräkna och tolka osmolalt gap med toxiska alkoholer som huvudorsak, och kunna att osmoreglering (ADH, vatten) och volymreglering (RAAS, natrium) är två skilda system där volym vinner.

Kopplingar

Relaterat: Natrium, Diabetes insipidus, SIADH, Ödem

Graph View

Backlinks