Törstprov

Kurs: MDBI

Typ	Dynamiskt funktionstest
Indikation	Utredning av Polyuri/Polydipsi
Frågeställning	Diabetes insipidus vs Primär polydipsi
Princip	Vätskekarens → mät Urinosmolalitet och Plasmaosmolalitet

Vad är det?

• Törstprov (vattendeprivationstest) är ett dynamiskt test för att utreda orsaken till stora urinmängder (Polyuri) och ökad törst (Polydipsi).
• Patienten avstår vätska under kontrollerade former medan urin- och Plasmaosmolalitet följs; därefter ges Desmopressin (syntetisk ADH-analog).

Princip och utförande

• Vid normal ADH-funktion leder vätskekarens till stigande Plasmaosmolalitet → ADH-frisättning → koncentrerad urin (hög Urinosmolalitet).
• Vid Diabetes insipidus kan njuren inte koncentrera urinen trots stigande plasmaosmolalitet → urinen förblir utspädd.
• Svar efter tillfört Desmopressin:
  • Central Diabetes insipidus: urinosmolaliteten stiger tydligt (njuren svarar på tillfört ADH).
  • Nefrogen Diabetes insipidus: uteblivet svar (njuren är resistent mot ADH).
  • Primär polydipsi: koncentrerar urinen redan under karensen.

Tolkning och fallgropar

• Kräver noggrann övervakning — risk för Hypernatremi och uttorkning vid uttalad DI; testet avbryts vid kraftig viktnedgång eller stigande S-Na.
• Långvarig polyuri kan urlaka njurens medullära koncentrationsgradient och ge falskt nedsatt koncentrationsförmåga.

Tenta-fokus

Nyckeln är svaret på Desmopressin: central DI koncentrerar urinen efter tillfört ADH, nefrogen DI gör det inte. Primär polydipsi koncentrerar redan under vätskekarensen.

Klinisk pärla

Testet får aldrig lämnas oövervakat — en patient med uttalad central DI kan snabbt utveckla livshotande Hypernatremi och dehydrering.

Kopplingar

• Diabetes insipidus — den centrala frågeställningen
• ADH — hormonet vars funktion testas
• Desmopressin — ADH-analog som skiljer central från nefrogen DI
• Polydipsi — vanlig ingång till utredningen
• Hypernatremi — den fruktade komplikationen under testet