Polyuri
Kurs: MDBI Del: 03 Klinisk Kemi Avsnitt: 08 Njurmarkörer och Urindiagnostik
Vad är det?
Patologiskt ökad urinproduktion, definierad som > 2,0 liter per dygn. Normal urinmängd är ca 0,5–2,0 L/24 h, med män något högre än kvinnor. Motsatserna är oliguri (< 0,5 L/d) och anuri.
Mekanism
- Osmotisk polyuri: filtrerade solut som inte återresorberas håller kvar vatten i tubuli → osmotisk diures. Ses vid diabetes mellitus med glukosuri över njurtröskeln.
- Vattendiures: bristande ADH-produktion (central Diabetes insipidus) eller bristande svar på ADH i samlingsrören (nefrogen form), t.ex. vid litiumbehandling, hypokalemi och hyperkalcemi.
- Nefronförlust: vid kronisk nefrit och annan tubulusskada hyperfiltrerar de kvarvarande nefronen, koncentrationsförmågan går förlorad och urinen blir isoton — isostenuri.
- Utsvämning av vätska: “tömning” av kraftiga ödem ger övergående polyuri.
- Fysiologisk variation förekommer också: proteinrik kost, högt vätskeintag och låg omgivningstemperatur ökar diuresen.
Klinisk relevans & Diagnostik
- Ledsymtom är törst och nykturi; obehandlad polyuri leder till dehydrering och elektrolytrubbning.
- Basal utredning: P-glukos, elektrolyter inklusive Kalcium och Kalium, Kreatinin/eGFR samt urinosmolalitet i morgonurin.
- Desmopressintest (Minirintest) skiljer central från nefrogen diabetes insipidus och bedömer tubulusfunktionen: normal koncentrationsförmåga innebär > 800 mosmol/kg, hos patienter över 60 år räcker ca 600 mosmol/kg.
- Läkemedelsorsakad polyuri, särskilt vid litiumbehandling, är en viktig och åtgärdbar orsak som ska efterfrågas i anamnesen.
Tenta-fokus
Innan törstprov ordineras måste man förvissa sig om att patienten inte är uremisk eller suburemisk. Patienter med latenta eller manifesta ödem kan inte koncentrera urinen normalt under utsvämning av dessa — då föreligger ingen egentlig vätskekarens.
Kopplingar
Relaterat: Oliguri, Anuri, Nykturi, Osmotisk diures, Isostenuri, Diabetes insipidus, Desmopressin, Urinosmolalitet