Litium
Kurs: Basvetenskap 4, MDBI Del: 03 Klinisk Kemi Avsnitt: 08 Njurmarkörer och Urindiagnostik
Vad är det?
Litium är en lättmetalljon som används som förstahandsbehandling vid bipolär sjukdom, framförallt för att förebygga återfall i mani och (i viss mån) Depression.
Detaljer
- Exakt verkningsmekanism är inte fullständigt klarlagd, men litium påverkar bl.a. intracellulär signalering via hämning av inositolmonofosfatas och GSK-3β, vilket dämpar överaktiva signalvägar i neuron.
- Smalt terapeutiskt fönster - kräver regelbunden koncentrationsmätning i blod för att undvika toxicitet.
- Biverkningar/toxicitet: tremor, njurpåverkan (nefrogen diabetes insipidus), hypotyreos, vid överdos allvarlig CNS- och hjärttoxicitet.
- Används även som tilläggsbehandling vid terapiresistent Depression.
Tenta-fokus
Litiums smala terapeutiska fönster och behovet av koncentrationsmonitorering är ett klassiskt tentafokus.
Klinisk kemi
- Litiumskada i njurarna ger framför allt tubulusskada, som klassiskt utreds med desmopressintest (Minirintest): patienten ges den syntetiska ADH-analogen desmopressin och urinens koncentrationsförmåga mäts som U-Osmolalitet.
- Bedömning: normal koncentrationsförmåga innebär osmolalitet > 800 mosmol/kg (ca 600 mosmol/kg är tillfredsställande hos patienter > 60 år). Nedsatt koncentrationsförmåga vid litiumbehandling visar sig som lägre värden och yttrar sig kliniskt som Polyuri (nefrogen diabetes insipidus).
- Nedsatt förmåga att koncentrera urin är ett känsligt men ospecifikt tecken på tubulusskada — desmopressintestet används för uppföljning av misstänkt litiumskada, men även vid andra tubulära tillstånd som Pyelonefrit, Alkalos, Hypokalcemi, Chock och renal ischemi.
- Litiumbehandling monitoreras primärt med S/P-Litiumkoncentration pga. det smala terapeutiska fönstret (se ovan), men njurfunktionen bör följas parallellt med P-Kreatinin/eGFR, eftersom kronisk tubulusskada i förlängningen kan påverka glomerulär filtration.
Tenta-fokus
Innan man ordinerar ett törstprov/desmopressintest måste man utesluta att patienten är uremisk eller suburemisk — annars blir tolkningen av koncentrationsförmågan missvisande.
Indikationer, verkningsmekanism & kontraindikationer
| Aspekt | Innehåll |
|---|---|
| Indikationer | Bipolär sjukdom (mani + profylax), tillägg vid terapiresistent depression; minskar suicidrisk. |
| Verkningsmekanism | Påverkar IP3/DAG-signalering och hämmar GSK-3β → stämningsstabiliserande (exakt mekanism oklar). |
| Kontraindikationer | Svår Njursvikt, obehandlad hypotyreos, uttalad natriumbrist/dehydrering, graviditet (Ebsteins anomali). |
| Försiktighet / biverkningar | Smalt terapeutiskt fönster (följ S-litium); tremor, hypotyreos, Nefrogen diabetes insipidus; NSAID/tiazider/ACE-hämmare höjer nivån → intoxrisk. |
Kopplingar
Relaterat: Depression, Bipolär sjukdom, Tubulusskada, Desmopressin, Polyuri