Hyperalbuminuri

Kurs: MDBI Del: 03 Klinisk Kemi Avsnitt: 08 Njurmarkörer och Urindiagnostik

Vad är det?

Ökad utsöndring av albumin i urinen. Med låggradig hyperalbuminuri avses utsöndring i intervallet 25–300 mg/L, det som traditionellt kallas mikroalbuminuri. Normal albuminutsöndring är ca 25 mg/L (< 0,025 g/L). Låggradig hyperalbuminuri är ett känsligt mått på begynnande njurskada.

Mekanism

• Albumin hålls normalt kvar av den glomerulära filtrationsbarriären; det lilla som passerar reabsorberas i proximala tubuli.
• Vid tidig glomerulusmembranskada ökar permeabiliteten och reabsorptionen mättas → albumin når urinen långt innan Kreatinin eller eGFR förändras.
• Utsöndrad mängd bestäms av permeabilitetsrubbningens grad, antalet skadade men fungerande glomeruli och plasmaalbuminkoncentrationen.
• Med tiden progredierar bilden till manifest albuminuri och glomerulär proteinuri, och slutligen nefropati med sjunkande njurfunktion.

Klinisk relevans & Diagnostik

• Indikationer att screena: Diabetes mellitus, Hypertoni samt behandling med njurtoxiska läkemedel som Litium. Gravida med misstänkt havandeskapsförgiftning följs på samma sätt.
• Mikroalbuminuri vid diabetes innebär 2–4 gånger ökad risk för hjärt-kärlsjukdom jämfört med diabetiker utan mikroalbuminuri.
• Mätning: Pt(U)-Albumin dygn (mg/d) eller natt (µg/min) är mest tillförlitligt; Kreatinin-index i stickprov är semikvantitativt och används främst för att utesluta — gränser < 3,0 mg/mmol i första morgonurinen och < 5,0 mg/mmol i annat dagstickprov.
• Övergående hyperalbuminuri utan njurskada ses vid feber, kraftig fysisk ansträngning, uttalad inflammation och hjärtsvikt.

Tenta-fokus

Urinstickan slår ut först vid > 300 mg/L och kan därför aldrig användas för att utesluta låggradig hyperalbuminuri vid diabetes eller hypertoni — där krävs kvantitativ metod.

Kopplingar

Relaterat: Mikroalbuminuri, Albuminuri, Albumin-kreatinin-kvot, Glomerulusmembranskada, Glomerulär proteinuri, Diabetesnefropati, Proteinuri