Amilorid
Kurs: Basvetenskap 5
Vad är det?
- Amilorid är ett kaliumsparande diuretikum som verkar i sena distala tubuli och samlingsröret.
- Till skillnad från Spironolakton är amilorid inte en aldosteronreceptorantagonist utan blockerar direkt själva jonkanalen — därför kallas de två grupperna ibland direkta respektive indirekta kaliumsparande diuretika.
- Har svag diuretisk effekt i sig (endast ~2 % av natriumreabsorptionen sker i denna del av nefronet) och används därför nästan alltid i kombination med tiazid eller loopdiuretika.
Verkningsmekanism
- Blockerar den epiteliala natriumkanalen ENaC på principalcellens luminala (apikala) membran.
- Normalt sker natriumreabsorption genom ENaC drivet av K+-ATPas i basolateralmembranet. Natriumupptaget gör lumen elektronegativt, vilket driver kaliumsekretion via ROMK och protonsekretion i intilliggande alfa-interkalerade celler.
- Genom att blockera ENaC:
- Minskar natriumreabsorptionen → mild diures.
- Upphäver den lumennegativa potentialen → minskad K⁺- och H⁺-sekretion → kaliumsparande och lätt acidoserande effekt.
- Aldosteron ökar normalt antalet aktiva ENaC-kanaler (via SGK1/Nedd4-2). Amilorid verkar nedströms om receptorn och fungerar därför även vid tillstånd där aldosteron är lågt eller receptorn är muterad.
Indikationer
- Förebygga Hypokalemi vid behandling med Tiaziddiuretika eller Furosemid — vanligaste användningen (fasta kombinationer, t.ex. med hydroklortiazid).
- Primär hyperaldosteronism (Conns syndrom) — alternativ när Spironolakton inte tolereras (gynekomasti hos män, menstruationsrubbning hos kvinnor).
- Levercirros med Ascites och Hjärtsvikt — tillägg för kaliumkontroll.
- Liddles syndrom — specifik behandling. Tillståndet orsakas av en gain-of-function-mutation i ENaC (defekt nedbrytning av kanalen) som ger hypertoni, hypokalemi och metabol alkalos med lågt renin och lågt aldosteron. Här är Spironolakton verkningslöst men amilorid är kurativt effektivt.
- Litium-inducerad Nefrogen diabetes insipidus — litium tas upp i principalcellen via ENaC; amilorid blockerar upptaget och skyddar cellen.
- Ibland som tillägg vid Cystisk fibros (inhalation) och vid refraktär hypertoni.
Dosering och farmakokinetik
- 5–10 mg x 1 peroralt; sällan över 20 mg/dygn.
- Effekt inom 2 timmar, maximal effekt 6–10 timmar, duration ~24 timmar.
- Utsöndras oförändrat renalt (aktiv tubulär sekretion) — ackumuleras vid njursvikt.
- Metaboliseras inte i levern; ingen CYP-interaktion.
Biverkningar
- Hyperkalemi — den dominerande och potentiellt livshotande biverkningen. Risken ökar kraftigt vid Njursvikt, Diabetes mellitus (hyporeninemisk hypoaldosteronism), hög ålder och samtidig behandling med ACE-hämmare, ARB, Spironolakton, NSAID eller kaliumtillskott.
- Metabol acidos (hyperkalemisk, typ 4-liknande) på grund av minskad H⁺-sekretion.
- Illamående, huvudvärk, yrsel, muntorrhet; sällan hyponatremi.
- Ingen antiandrogen effekt — till skillnad från Spironolakton ger amilorid inte gynekomasti, vilket är dess främsta fördel hos män.
Kontraindikationer
- Hyperkalemi (S-K >5,5 mmol/l) och Anuri.
- Svår Njursvikt (eGFR <30 ml/min).
- Addisons sjukdom och andra tillstånd med aldosteronbrist.
- Försiktighet vid samtidig RAAS-blockad — kontrollera kalium och kreatinin inom 1–2 veckor efter insättning.
Klinisk pärla
Liddles syndrom är det farmakologiska testfallet som visar var i signalkedjan ett läkemedel verkar. Patienten har hypertoni + hypokalemi + lågt renin och lågt aldosteron — Spironolakton har ingen effekt (det finns inget aldosteron att blockera) medan amilorid normaliserar blodtryck och kalium eftersom det blockerar den överaktiva kanalen direkt. Vid Primär hyperaldosteronism (lågt renin men högt aldosteron) fungerar båda.
Tenta-fokus
Kunna att amilorid blockerar ENaC direkt medan Spironolakton och Eplerenon blockerar mineralkortikoidreceptorn — samma nettoeffekt, olika angreppspunkt. Kunna att den fruktade biverkningen är Hyperkalemi, särskilt i kombination med ACE-hämmare/ARB och vid njursvikt, och att amilorid till skillnad från spironolakton inte ger gynekomasti.
Kopplingar
- ENaC — den kanal amilorid blockerar.
- Spironolakton — den indirekta kaliumsparande motsvarigheten.
- Aldosteron — hormonet som reglerar ENaC uppströms.
- Liddles syndrom — specifik indikation.
- Hyperkalemi — den viktigaste biverkningen.
- Samlingsrör — verkningsplatsen i nefronet.