Liddles syndrom

Kurs: Basvetenskap 5

TypMonogen ärftlig Hypertoni — pseudohyperaldosteronism
GenetikAutosomalt dominant, gain-of-function i ENaC (SCNN1B/SCNN1G)
NyckelfyndTidig hypertoni, Hypokalemi, Metabol alkalos
HormonerLågt Renin och lågt Aldosteron
BehandlingAmilorid eller triamteren + saltrestriktion

Vad är det?

  • Liddles syndrom är en sällsynt autosomalt dominant ärftlig form av Hypertoni med debut i barndom eller tidig vuxen ålder.
  • Beskrevs 1963 av Grant Liddle hos en ung kvinna med aldosteronismliknande bild men omätbart låg aldosteronnivå.
  • Kallas även pseudohyperaldosteronism — kliniken efterliknar Primär hyperaldosteronism men hormonerna är låga.

Patofysiologi

  • Mutation i beta- eller gammasubenheten av den epiteliala natriumkanalen ENaC i samlingsrörens principalceller.
  • Mutationen förstör en PY-motiv i kanalens C-terminal som normalt binder NEDD4-2, ett ubikvitinligas.
  • Utan NEDD4-2-bindning ubikvityleras kanalen inte och tas inte bort från membranet → förlängd halveringstid och ökat antal aktiva kanaler.
  • Resultat: konstitutivt ökad natriumreabsorption oberoende av Aldosteron.
  • Ökad Na⁺-reabsorption ger Volymexpansion och en mer negativ lumenpotential → ökad utsöndring av K⁺ och H⁺ → Hypokalemi och Metabol alkalos.
  • Volymexpansionen suppimerar RAAS-systemet → lågt Renin och lågt Aldosteron.

Klinisk bild

  • Hypertoni redan i barn- eller ungdomsåren, ofta svårbehandlad och med tidiga organskador.
  • Symtom på Hypokalemi: muskelsvaghet, trötthet, kramper, polyuri (nefrogen Diabetes insipidus), Arytmi.
  • Ofta positiv familjeanamnes med hypertoni eller tidiga Stroke hos unga släktingar.
  • Ödem saknas trots volymexpansion (mineralkortikoid escape).

Differentialdiagnoser — hypertoni med hypokalemi

TillståndReninAldosteronNyckel
Liddles syndromLågtLågtSvarar på Amilorid, ej på Spironolakton
Primär hyperaldosteronismLågtHögtAdenom eller hyperplasi; svarar på spironolakton
AME (apparent mineralocorticoid excess)LågtLågt11-beta-HSD2-brist; hög kortisol/kortison-kvot
LakritsöverkonsumtionLågtLågtGlycyrrhizin hämmar 11-beta-HSD2; anamnes
NjurartärstenosHögtHögtSekundär hyperaldosteronism, blåsljud
Bartters syndromHögtHögtNormalt eller lågt blodtryck
Gitelmans syndromHögtHögtHypomagnesemi, hypokalciuri, normalt BT

Diagnostik

  • Lab: Hypokalemi (ofta 2,5–3,0 mmol/L), Metabol alkalos, låg plasmareninaktivitet, låg plasma-aldosteron, låg aldosteron/renin-kvot (till skillnad från primär hyperaldosteronism).
  • Genetisk analys av SCNN1A/B/G konfirmerar diagnosen.
  • Terapeutiskt test: uttalat svar på Amilorid men uteblivet svar på Spironolakton.

Behandling

  • Amilorid 5–20 mg dagligen eller triamteren — blockerar ENaC direkt och korrigerar både blodtryck och kalium.
  • Natriumrestriktion (<100 mmol/dygn) förstärker effekten avsevärt.
  • Spironolakton och eplerenon är verkningslösa — problemet sitter i kanalen, inte i receptorn.
  • Screena förstagradssläktingar; obehandlat leder tillståndet till tidig Njursvikt, Vänsterkammarhypertrofi och Stroke.
  • Njurtransplantation botar tillståndet eftersom defekten sitter i njurepitelet.

Klinisk pärla

Ung patient med svår hypertoni och spontan hypokalemi utan diuretika — mät alltid renin och aldosteron före behandlingsstart. Är båda låga har du uteslutit primär hyperaldosteronism och står inför Liddle, AME eller lakritsbruk; fråga specifikt om lakrits och salmiak.

Tenta-fokus

Liddles syndrom = ENaC som inte kan tas bort från membranet (defekt NEDD4-2-medierad nedbrytning). Kombinationen lågt renin + lågt aldosteron + hypokalemi + hypertoni är nyckeln, liksom att spironolakton inte fungerar men amilorid gör det.

Kopplingar

  • ENaC — den muterade natriumkanalen
  • Aldosteron — hormonet vars effekt efterliknas utan att det finns
  • Amilorid — specifik ENaC-blockerare, behandling av val
  • Primär hyperaldosteronism — viktigaste differentialdiagnosen
  • RAAS-systemet — suppimerat av volymexpansionen