Aldosteron

Kurs: Basvetenskap 5 Moment 1, Basvetenskap 4, MDBI Del: 03 Klinisk Kemi Avsnitt: 06 Endokrinologi - Hormondiagnostik

Vad är det?

Aldosteron är binjurebarkens huvudsakliga mineralkortikoid, centralt för Na+/K+-balans och blodtrycksreglering. Produceras i zona glomerulosa, det yttersta lagret i binjurebarken.

Mekanism

Produceras i zona glomerulosa som svar på angiotensin II eller högt plasmakalium. Diffunderar in i principalceller i uppsamlingsröret/distala tubulus, binder en intracellulär receptor (mineralkortikoidreceptorn, MR), och ökar transkriptionen av ENaC (apikalt) och K+-ATPas (basolateralt).

Steroidsyntes: kolesterol → pregnenolon (via cholesterol-side-chain-cleavage enzyme) → progesteron (via 3-betaHSD) → 17(OH)-progesteron → deoxikortikosteron (via 21-hydroxylas) → kortikosteron (via 11-betahydroxylas) → aldosteron (via aldosteronsyntas/CYP11B2, finns bara i zona glomerulosa).

Reglering av aldosteronsyntesen:

• Kalium i blodet stimulerar direkt utsöndringen av aldosteron.
• Minskad blodvolym eller blodtryck stimulerar renin-angiotensinsystemet, som direkt stimulerar aldosteron att öka absorptionen av natrium och vatten, vilket ökar kaliumexkretionen.
• ACTH från hypofysen ökar aldosteronfrisättningen genom stimulering av zona glomerulosa (dock utövar aldosteron ingen negativ feedback på hypofysen — bara kortisol gör det).
• Ökad blodvolym och blodtryck stimulerar frisättning av atrial natriuretic peptide (ANP) som hämmar aldosteron.

Aldosterons bindning till MR: aldosteron och kortisol har likartad affinitet till MR, men kortisol förekommer i ca 1000 gånger högre koncentration än aldosteron och skulle “ockupera” receptorn om inte enzymet 11-beta-HSD2 i njurens distala tubuli konverterade kortisol till kortison (irreversibelt), vilket tillåter aldosteron att reglera MR utan inverkan av kortisol.

Klinisk relevans & Diagnostik

Resultatet är ökad Na+-reabsorption (vatten följer passivt) och ökad K+-sekretion, vilket leder till ökad blodvolym och blodtryck. Spironolakton blockerar aldosteronreceptorn direkt (kaliumsparande diuretikum).

Klinisk kemi

• Indikation: aldosteron utreds laboratoriemedicinskt vid misstanke om endokrin hypertoni, som svarar för 10–20 % av all hypertoni. Vanligaste orsaken är primär aldosteronism — autonom överproduktion av aldosteron från binjurebarken.
• Analyser: P-Aldosteron mäts alltid tillsammans med Renin (P-Renin), eftersom det är kvoten mellan aldosteron och renin som är den tidigaste och känsligaste markören för primär aldosteronism.
• Kardinalfynd vid primär aldosteronism: lågt renin, medan aldosteron kan vara normalt eller förhöjt — att bara mäta aldosteron för sig kan alltså missa diagnosen.
• Vid utredning av motsatt tillstånd, binjurebarkssvikt, mäts i stället P-Kortisol (morgonvärde kl 08–09) med kompletterande Synacthentest vid gränsvärden.
• Differentialdiagnos vid endokrin hypertoni: Feokromocytom utreds i stället med P-Metoxykatekolaminer (sensitivitet 98 %, specificitet 87 %).

Tenta-fokus

Vid primär aldosteronism är det renin som är lågt — aldosteron i sig kan vara helt normalt. Beställ alltid aldosteron och renin tillsammans; kvoten missas annars.

Kopplingar

Relaterat: RAAS, ENaC, ROMK, Kortisol, Binjurebarken, Steroidogenesen, Primär aldosteronism, Renin, Synacthentest, Feokromocytom