Kongenital binjurebarkshyperplasi
Kurs: Basvetenskap 5 Moment 1
| Typ | Autosomalt recessiv enzymdefekt (CAH) |
| Nyckelfakta | Oftast 21-hydroxylasbrist → kortisolbrist + androgenöverskott |
Vad är det?
- Grupp ärftliga defekter i kortisol-syntesen i binjurebarken.
- Nedsatt kortisolproduktion → förhöjt ACTH → hyperplasi av barken och ansamling av prekursorer.
-
90 % beror på brist på 21-hydroxylas (CYP21A2).
Patofysiologi (21-hydroxylasbrist)
- Block i syntesen av Kortisol och Aldosteron.
- Prekursorer shuntas till androgenvägen → androgenöverskott.
- 17-OHP ackumuleras – diagnostisk markör.
Kliniska former
- Klassisk saltförlorande: kortisol- OCH aldosteronbrist → neonatal saltkris (hyponatremi, hyperkalemi, hypotoni).
- Klassisk enkel virilserande: androgenöverskott, virilisering av flickfoster (Ambiguus genitalia).
- Icke-klassisk (sen debut): mild – hirsutism, akne, oligomenorré (differentialdiagnos till PCOS).
Behandling
- Glukokortikoid (Hydrokortison) för att ersätta kortisol och bromsa ACTH-driven androgenproduktion.
- Mineralkortikoid (Fludrokortison) vid saltförlust.
Klinisk pärla
Neonatal screening mäter 17-OHP. En saltförlorande kris debuterar typiskt dag 1–2 veckor med kräkning, viktnedgång, hyponatremi och hyperkalemi – livshotande men behandlingsbar.
Tenta-fokus
21-hydroxylasbrist: LÅGT kortisol + LÅGT aldosteron + HÖGT 17-OHP + HÖGA androgener. Skilj från 11β-hydroxylasbrist (hypertoni, ingen saltförlust).
Kopplingar
- 21-hydroxylas — vanligaste defekta enzymet
- 17-hydroxiprogesteron — diagnostisk markör
- Kortisol — bristande slutprodukt