Hormonell underfunktion
Kurs: MDBI
| Typ | Endokrint bristtillstånd |
| Nyckelfynd | För låg hormonproduktion för kroppens behov |
| Nivåer | primär (körtel), sekundär (hypofys), tertiär (hypotalamus) |
| Vanlig orsak | autoimmun destruktion |
Vad är det?
- Hormonell underfunktion (hypofunktion) innebär otillräcklig produktion eller effekt av ett hormon i förhållande till kroppens behov.
- Motsatsen är hormonell överfunktion.
Mekanism / Nivåindelning
- Primär: fel i själva målkörteln → lågt hormon men högt styrhormon (uppreglerat via negativ feedback). Ex: primär hypotyreos med högt TSH.
- Sekundär: hypofyssvikt → lågt styrhormon → låg körtelfunktion.
- Tertiär: hypotalamisk svikt med lågt frisättningshormon.
Orsaker (mekanismer bakom bristen)
- Autoimmun destruktion: Hashimoto (hypotyreos), Addisons sjukdom och typ 1-diabetes.
- Kirurgi/strålning: efter tyreoidektomi eller paratyreoidektomi.
- Ischemi/blödning: Sheehans syndrom och binjureblödning.
- Enzymdefekter: kongenital binjurebarkshyperplasi och dyshormonogenes.
- Infiltration, jodbrist och läkemedel.
Klinisk relevans
- Symtomen speglar hormonets normala funktion: hypotyreos (trötthet, frusenhet), binjurebarksvikt (hypotoni, hyperpigmentering) och hypoparatyreoidism (hypokalcemi).
- Diagnostiken bygger på att mäta både målhormon och styrhormon för att lokalisera nivån; behandlingen är oftast substitution.
Tenta-fokus
Klinisk pärla
Mät alltid målhormon och hypofyshormon tillsammans — ett lågt tyreoideahormon med högt TSH är primär körtelsvikt, medan lågt hormon med lågt/normalt TSH pekar mot hypofysen.
Kopplingar
- Hormonell överfunktion — motsatt tillstånd
- Hypotyreos — vanligaste hormonella underfunktionen
- Binjurebarksvikt — livshotande hypofunktion
- Negativ feedback — förklarar höga styrhormoner vid primär svikt
- Substitutionsbehandling — grundprincipen i behandlingen
- Autoimmunitet — vanligaste orsaksmekanismen