Mineralkortikoidreceptor
Kurs: MDBI
| Typ | Intracellulär steroidhormonreceptor |
| Ligand | Aldosteron (binder även Kortisol) |
| Uttryck | Njurtubuli, kolon, spottkörtlar, hjärta, kärl, CNS |
Vad är det?
- Mineralkortikoidreceptorn (MR, genen NR3C2) är en intracellulär kärnreceptor som binder Aldosteron och reglerar salt- och vätskebalansen.
- Tillhör samma familj som övriga steroidhormonreceptorer (Androgenreceptor, Östrogenreceptor, Progesteronreceptor).
Funktion och uttryck
- Aktiverad MR translokerar till kärnan och ökar transkriptionen av epitelialt natriumjonkanal (ENaC) och Na-K-ATPas i distala nefronet → Na⁺-retention och K⁺-utsöndring.
- Nettoeffekt: ökad natrium- och vattenretention och höjt blodtryck.
- MR binder Kortisol lika starkt som aldosteron; selektiviteten upprätthålls av 11-beta-HSD2 som lokalt inaktiverar kortisol i njuren.
Klinisk koppling
- Överstimulering: Hyperaldosteronism (Conns syndrom) → hypertoni och Hypokalemi.
- Defekt 11-beta-HSD2 (medfödd eller vid lakritsintag) → kortisol aktiverar MR → skenbar mineralkortikoid excess.
- MR-antagonister (Spironolakton, Eplerenon) används vid primär hyperaldosteronism, hjärtsvikt och resistent hypertoni.
Tenta-fokus
11-beta-HSD2 skyddar mineralkortikoidreceptorn från kortisol. Enzymbrist → kortisolmedierad MR-aktivering → hypertoni och hypokalemi med LÅGT aldosteron och LÅG renin.
Klinisk pärla
Spironolakton blockerar även androgenreceptorn → gynekomasti; Eplerenon är MR-selektivt och ger mindre sådana biverkningar.
Kopplingar
- Aldosteron — huvudligand
- 11-beta-HSD2 — ger receptorns aldosteronselektivitet
- Hyperaldosteronism — tillstånd med MR-överaktivering
- Aldosteronantagonist — farmakologisk MR-blockad
- Mineralkortikoider — hormongruppen som verkar via receptorn