Elektrolyter

Kurs: MDBI Del: 03 Klinisk Kemi Avsnitt: 07 Analysverksamhet inom Primärvården, 08 Njurmarkörer och Urindiagnostik

Vad är det?

Med elektrolyter avses de laddade joner som styr vätskefördelning, membranpotential och syra-basbalans — i praktiken främst natrium, kalium, klorid, bikarbonat, kalcium och fosfat. De hör till de mest beställda analyserna i sjukvården.

Mekanism

• Natrium är den dominerande katjonen i extracellulärvätskan och bestämmer osmolaliteten; regleras via ADH och törst, dvs. natriumkoncentrationen speglar i första hand vattenbalansen.
• Kalium är övervägande intracellulärt; koncentrationsgradienten upprätthålls av Na/K-ATPas och är avgörande för membranpotentialen i myokard och muskel.
• Aldosteron via RAAS ökar natriumretention och kaliumutsöndring i tubuli.
• Syra-basstörningar och elektrolytrubbningar hänger ihop: acidos skiftar kalium ut ur cellerna, alkalos in i cellerna.

Klinisk relevans & Diagnostik

Elektrolyter räknas till de patientnära analyserna i den meningen att moderna blodgasapparater utöver fullständiga blodgaser ger beräknade syra-bas-parametrar samt Hb, glukos, laktat och elektrolyter — i vissa fall även kreatinin och bilirubin. Indikationer är bl.a. dehydrering, njursvikt, diuretikabehandling och medvetandepåverkan.

Tenta-fokus

Hemolys ger falskt högt kalium — kalium läcker ur erytrocyterna. Långsam provtagning, för tunn nål och kraftig stas är klassiska orsaker; ett hemolyserat prov får aldrig besvaras för P-Kalium.

Kopplingar

Relaterat: Natrium, Kalium, Blodgas, Syra-basbalans, Njurfunktion, Hemolys, Vätskebalans