Hydremi

Kurs: MDBI Del: 03 Klinisk Kemi Avsnitt: 02 Blodstatus och Hematologiska Analyser

Vad är det?

Vattenöverskott i blodet, dvs. ökad plasmavolym i förhållande till erytrocytmassan. Termen används i kompendiets bedömningstabeller som orsak till sänkta värden av B-EPK och B-EVF, jämsides med verklig anemi. Begreppet överlappar helt med hemodilution.

Mekanism

• Ökad plasmavolym uppstår vid vatten- och natriumretention (hjärtsvikt, njursvikt, levercirros med ascites, nefrotiskt syndrom), vid överdriven vätsketerapi och fysiologiskt vid graviditet.
• Även ADH-överskott (SIADH) och polydipsi ger vattenretention, då oftast med lågt natrium.
• Eftersom cellerna späds ut sjunker Hb, EPK och EVF proportionerligt medan MCV, MCH och MCHC förblir normala — indexen är kvoter och påverkas inte av utspädningen.
• Resultatet betecknas relativ anemi till skillnad från absolut anemi.

Klinisk relevans & Diagnostik

Hydremi är den viktigaste differentialdiagnosen till äkta anemi vid sänkt Hb hos den inneliggande, övervätskade patienten. Stöd för utspädning ger samtidigt sänkt albumin, viktuppgång, ödem och normala erytrocytindex med normala retikulocyter. Behandlingen riktas mot grundsjukdomen, inte mot Hb-värdet; transfusion på hydremiskt sänkt Hb är direkt olämplig.

Klinisk pärla

Hb, EPK och EVF är koncentrationsmått och kan inte skilja “för få celler” från “för mycket plasma”. Frågan besvaras av patientens vätskebalans, inte av provsvaret.

Kopplingar

Relaterat: Hemodilution, Relativ anemi, Absolut anemi, Vätskebalans, Erytrocytvolymfraktion, Dehydrering, Vätsketerapi, Anemi