Kroppsläge
Kurs: MDBI Del: 03 Klinisk Kemi Avsnitt: 01 Laboratorieprocessen
Vad är det?
Patientens kroppsställning vid provtagningen — sittande, liggande eller stående. Kroppsläget är en preanalytisk faktor som systematiskt påverkar koncentrationen av flera vanliga analyter, eftersom det styr fördelningen av vätska mellan blodbanan och interstitiet.
Mekanism
- De flesta referensintervall är baserade på prover tagna efter 15 minuters vila i sittande ställning.
- I liggande ställning är plasmavolymen i medeltal 6–10 % större än i sittande ställning.
- Jämviktsläge nås vanligen 15–30 minuter efter ändrat kroppsläge; ett prov taget direkt efter lägesändring speglar alltså det föregående läget.
- Orsaken är hydrostatiskt tryck: i upprätt läge pressas vätska ut ur kapillärerna till interstitiet, medan celler och makromolekyler stannar kvar i kärlbanan.
- Följd: koncentrationen av celler, makromolekyler och små proteinbundna molekyler är i motsvarande grad högre i sittande än i liggande ställning.
- Analyter som påverkas: Hb, leukocyter, erytrocyter, kalcium, immunglobuliner, kolesterol, LDL-kolesterol, HDL-kolesterol, triglycerider samt Apolipoprotein B och Apolipoprotein A1.
Klinisk relevans & Diagnostik
Skillnaden är stor nog att förklara “oförklarliga” förändringar när samma patient jämförs mellan mottagning (sittande) och vårdavdelning (liggande). Vid uppföljning över tid ska provtagningen därför standardiseras till samma kroppsläge, särskilt för lipidstatus, albumin och totalt kalcium. Molekyler som inte är proteinbundna och som fördelar sig fritt över kapillärväggen, t.ex. natrium och kreatinin, påverkas obetydligt.
Klinisk pärla
En inneliggande patient som provtas liggande får utspädda värden jämfört med mottagningspatienten som satt i 15 minuter — 6–10 % räcker för att förklara ett “sjunkande” Hb eller kalcium vid inläggning.
Kopplingar
Relaterat: Plasmavolym, Preanalys, Referensintervall, Makromolekyler, Proteinbindning, Hemodilution, Provtagning