Dygnsvariation

Kurs: MDBI Del: 03 Klinisk Kemi Avsnitt: 06 Endokrinologi - Hormondiagnostik, 01 Laboratorieprocessen

Vad är det?

Systematisk variation i en analyts koncentration över dygnet, styrd av kroppens dygnsrytm. Det är en preanalytisk faktor: provtagningstidpunkten blir en del av analysresultatet. För flera hormoner är variationen så stor att ett värde utan klockslag är otolkbart.

Mekanism

• Hypotalamisk styrning av hypofysens trofiska hormoner följer en dygnsrytm, som fortplantas till målorganens hormonproduktion.
• Kortisol har den mest uttalade rytmen: högst tidigt på morgonen, lägst runt sänggåendet.
• Vid autonom hormonproduktion går rytmen förlorad — det är just förlusten av kvällens låga nivå som utnyttjas diagnostiskt.
• Andra analyter med dygnsvariation är bland annat järn, Kalium och TSH, vilket påverkar tolkningen av gränsvärden.
• Eftersom variationen är systematisk, inte slumpmässig, kan den inte hanteras genom omprov — bara genom standardiserad provtagningstid.

Klinisk relevans & Diagnostik

• P-Kortisol tas hos stabil patient kl 08–09, då nivån är högst; Salivkortisol tas tvärtom på kvällen före sänggående, då nivån normalt ska vara låg.
• Hos svårt sjuk patient med misstänkt Addisonkris tas prov omgående oavsett klockslag — behandlingen får inte vänta.
• Eftersom kortisol varierar så kraftigt är sedvanliga Referensintervall sällan till hjälp; i stället används kliniska beslutsgränser (> 350 nmol/L motsäger brist, < 140 nmol/L talar för brist).
• Praktisk regel: ange alltid provtagningsklockslag på remissen vid kortisolanalys.

Kopplingar

Relaterat: Preanalys, Kortisol, Salivkortisol, Provtagning, Beslutsgräns, Referensintervall, Hormonanalys