Beslutsgräns

Kurs: MDBI Del: 03 Klinisk Kemi Avsnitt: 01 Laboratorieprocessen, 03 Klinisk Kemi

Vad är det?

Ett fastställt värde för en analyt som skiljer olika handläggningsalternativ åt — vid vilken nivå man ska agera. Synonyma begrepp är cut-off-gräns och diskriminatorvärde. Till skillnad från referensintervall beskriver beslutsgränsen inte vad som är vanligt hos friska, utan vad som är farligt.

Mekanism

• Beslutsgränser fastställs efter resultat från kliniska studier, där hänsyn tas till vilka värden som är associerade med ökad risk för morbiditet och/eller mortalitet.
• För samma analyt kan flera olika beslutsgränser förekomma, beroende på i vilken patientpopulation analyten används och vad den kliniska frågeställningen är.
• Gränsens placering styr direkt testets diagnostiska sensitivitet och specificitet: sänkt gräns fångar fler sjuka men ger fler falskt positiva, höjd gräns tvärtom.
• Alla beräkningar av diagnostisk prestanda förutsätter en given vald beslutsgräns som definierar negativa och positiva testresultat, samt att populationen delats i friska och sjuka.
• Beslutsgränser är dessutom metod- och laboratorieberoende, eftersom analysmetoderna skiljer sig åt mellan laboratorier.

Klinisk relevans & Diagnostik

Typiska analyter där beslutsgränser är viktigare än referensintervallsgränser i rutinsjukvård är fP-glukos, B-HbA1c, P-kolesterol, fP-LDL-kolesterol, P-HDL-kolesterol, fP-triglycerider och PSA. Beslutsgränser spelar en viktig roll när det gäller att ställa diagnos, ta ställning till olika utredningar, vid val av behandling samt för prognos och riskbedömning.

Klinisk pärla

Tre olika jämförelsenormer, tre olika frågor: referensintervall = “är värdet vanligt bland friska?”, eget normalområde = “har det hänt något med just den här patienten?”, beslutsgräns = “vid vilket värde ska jag agera?”.

Kopplingar

Relaterat: Cut-off, Diskriminatorvärde, Referensintervall, Eget normalområde, Klinisk studie, Riskbedömning, Diagnostisk prestanda